lugn promenad.
och sedan försökte rosdamen på drottninggatan med sin attack mot MIG, på lunchen. med sina ledsna påsiga ögon tittade hon argt på mig, in i mig, och sträckte fram den knytna handen i en boxrörelse, och i den fanns en ledsen liten ros.
"nej tack", sa jag. men nu i efterhand känner jag att jag borde köpt den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar