senseless

efter regn och en framtidsdystopisk film: för att riktigt befästa världens hemskhet satte sig en mor och far med tillhörande bebis bredvid mig på perrongen på min hemfärd. bebisen hade en syrgasslang fasttejpad vid näsan och tittade liten och rädd på mig. mamman sa med övertygelse i rösten att "de såg att hon tänker kämpa, visst gjorde de? hon tänker klara det här". pappan höll bebisen i sin famn och vaggade henne fram och tillbaka och mitt hjärta ville bara falla isär i tusen bitar och aldrig bli helt igen, så jag var tvungen att resa mig och gå.