osannolikt. helt jävla OSANNOLIKT.
ett mail möter mig på facebook. det är från en man som säger att han såg mig på tv härom dagen och tycker sig vara helt säker på att vi träffats, men kan inte placera var när hur. yeah right tänker jag.
men, jag går ändå in på hans sida & tittar på profilbilder, & tänker: för tusan, jag känner ju igen honom också. men var ifrån? tittar & tittar, försöker relaxa hjärnan & rannsaka den på minnen som kan ha något att göra med mannen jag ser på bilderna. en ledtråd är ett av fotona som skvallrar om att han jobbar med media (ett kontorslandskap med macdatorer, hej fördomar) och boom, så kopplar hjärnan in sig på ett minne från ett & ett halvt år sedan. jag ska på mitt livs första casting och har anders i släptåg. vi dyker upp på produktionsbolagets kontor, och en man sitter i ett kontorslandskap av macdatorer helt solo & jobbar. han bjuder på loka & vi pratar & har det rätt trevligt. sen är det dags för mig att gå in till regissören.
och det är liksom den killen. som ett & ett halvt år senare ser mig några sekunder på tv & känner igen mig. & att jag känner igen honom är inget mindre än ett mirakel, jag är ju trots allt en senildement kärring.
ja se världen kanske är sådär liten som folk säger att den är. nåväl, i alla fall branchen.
måndag 1 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar