måndag 21 januari 2008

mail

åh, frihet när jag trycker på sändknappen. även om det jag nyss skickat var skit så är jag ändå fri från kursen nu. även om den kanske, antagligen, sänker mig ett betygssnäpp på slutbetyget så är jag fucking fri.

det känns bra.

fast nu kom jag på en sak jag glömde skriva. fan.

oh my

They found her cuffed to the bed
A rag in her mouth, and a bullet in her head
O poor Mary Bellows

wild rose

uppropet ute i skogen gick bra, and i'm home safe again. puh.
jag lyssnade på nick caves murder ballads medan jag diskade i eftermiddags och det fick mig att bli paranoid på väg ut i bushen till södertörns media & it-campus. för att lugna mig där jag stod på pendeln och kände alla mördares blickar på mig försökte jag sätta på musik i mobillurarna... och ännu mer stagger lee och the kindness of strangers ekar i öronen. where the wild roses grow var min favoritlåt när jag var liten, och tro fan att jag fick en chock när jag idag hörde vad de sjunger!!! inget för barnaöron, indeed.

They call me The Wild Rose
But my name was Eliza Day
Why they call me that I do not know
For my name was Eliza Day

On the third day he took me to the river
He showed me the roses and we kissed
And the last thing I heard was a muttered word
As he knelt above me with a rock in his fist

hela min världsbild kom i gungning. han... han dödar henne. varför har jag aldrig hört det förut? snacka om förträngning.

f.ö. blir jag alltmer som min mor. det är som att jag börjar oroa mig för mig själv när hon nu inte finns hemma & gör jobbet, so to speak. skumt.

everlong.

breath out. so i can breath you in.

när man känner någon så väl. varenda por. varenda hjärnvindling. varenda blinkning tror man sig känna igen och kunna tyda. det är då det blir så svårt. så svårt när man inte längre har en karta att gå efter. så svårt att ha nån under huden som krafsar och vill ut. eller? är det bara jag som förväntar mig att allt ska vara bra så fort jag mår bra? jag är som ett stort barn som vill ha uppmärksamhet och tröst när. jag. vill. och blir förkrossad när ingen orkar.

är något fel?
är jag fel? är vi fel? är inget fel?

trött på att använda frågetecken. tacka fan för punkt. så jävla trött på kommunikation.

bara fantasier. bara mina fantasier.

dagens låtar

vill bara höra tre låtar idag:
  • devlins - waiting
  • robyn feat kleerup - with every heartbeat
  • marine girls - on my mind

precis i den ordningen. om och om igen.

tack.

värk.

kall klump i magen. men jag vägrar erkänna den. förutom just nu då, nån gång måste man ventilera sig. så, done.

f.ö har jag lovat mig själv att aldrig skriva om skrivkramp & pluggångest. men nu är jag så whined up så jag håller på att spricka. tre a4 förväntas bli skrivna av mig, deadline: 00.00 inatt.

och. jag. kan. inte. klämma. ut. dem.

3 sidor - ingenting - och jag sitter och vrider mig i plågor. 3 sidor, och jag sitter med ett tomt huvud och stirrar på ett tomt worddokument. crap.

crap, crap, crap. och så är det upprop på en liten crapkurs jag ska läsa parallellt med min ordinarie. på södertörn, hah. känns skitjobbigt att byta miljö två kvällar i veckan.
jag är en sån vanemännska, suck.

lördag 5 januari 2008

hjärtat


känns bra att kastrullen visar kärlek när man diskar.