info

vad jag gör när jag känner mig deppig: äter kronärtskocka & tittar på how i met your mother.

ps. kronärtskocka heter artichoke på engelska. är inte det rätt awesome? ds.

världens sämsta låt

jag tror jag dog en smula när jag hittade ett vetenskapligt försök att skapa den sämsta låten som möjligt går att komponera.
Här hittar du den.
operarap - the next black?

gårdagkvällen

you want lobster huh? im thinkin burger kang.

partridge for president!

nu har jag blivit en youtube-junkie. må så vara, för jag hittar ständigt fantastiskt roliga saker.
alan partridge show är den i särklass roligaste serien någonsin. steve coogan spelar talkshow-britt (det sägs att han blev inspirerad av en viss tony wilson, som han senare porträtterade i fantastiska 24 hour party people), som i sista avsnittet klantar till sig så rejält att han blir portad från tv & får således i säsong 2 endast göra lokalradio (i vilken han bl a retar upp bönderna i grannskapet så till den milda grad att de kastar en död ko på honom. kom igen, kan det bli roligare än så?).
i mammamia-tider som dessa tycker jag dock att ett fint abbamedley med alan är på sin plats. varsågoda.

i'm in love with Joss Whedon

allvarligt talat. han är ett geni. buffy OCH dr horribles sing-along-blog. konst!

äntligen regina

det börjar bli säsong för regina spektor igen, yes! musik är enligt mig helt beroende av årstid. på sommaren råder det torka i musikförrådet, & nivån på det som snurrar i mina öron sjunker några pinnhål (nu ska man inte vara snobb men... eller jo förresten, det ska man). men nu är det höst, & regina spektor är min höstsjäl. äntligen!

efterlysning

om någon som har mitt nummer har lust att ringa min telefon så blir jag supadupahappy. har nämligen lyckats tappa bort den på den mycket begränsade ytan: min hall. sounds impossible, but i've done it.

jag bah: okey, måste få telefonen att låta. how how how...? loggar in på msn för att se om det finns nån människa jag vågar be om tjänsten att ringa upp mig, men icke. blir medlem på en gratis sms-tjänst för att skicka meddelanden till mig själv tills jag lyckats lokalisera fanskapet. "pling" låter det i hallen, fan, aktiveringskoden. nåja, nu vet jag i alla fall att den öht befinner sig i lägenheten.

så, please, like, call me.

humor på låg nivå

"Funny clip from a 7th heaven episode in season 2 called "who knew" where Matt Camden is caught with a joint and Eric flips out at him and Simon loses all the respect he had for Matt."

bwahahaha. vansinnigt roligt.

dagens replik

nån mer som stör sig på mr persbrant i trailern till whatever på fyran?

"den här katten jamar inte vettö"

dööööh.

"varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?"

frågar sig nyhetsmorgon. äsch, säger jag.

jag går helt på sartres linje i frågan. det vill säga att vi blir mental fucked up av världen vi skapat åt oss. rent fysiskt mår vi ju inte sämre, i egenskap av biologiska individer så är vi väl ändå på toppen av välmående, eller i alla fall har vi möjligheten till det om vi inte väljer att sitta på våra arslen & trycka i oss socker.
...

nu orkar jag inte fullfölja resonemanget känner jag. klockan är ju bara åtta & jag har inte fått i mig dagens första koffeininjektion än. så, whatever. den där boken (som tydligen är kärnan i hela frågeställningen på fyran) som en gammal gubbe i en röd stuga i skogen skrivit, den lämnar jag åt sitt öde.

men jag lämnar er med ett citat från honom:

"meningen med livet, det är att vara lycklig. och det är vi ju inte."
vad är det för påstående?! gosh.

follow up

efter en översiktsgoogling på temat telefonfobi märker jag att alla andra med skiten är rädda för att svara. men jag är ju rädd för att ringa! det här börjar bli en intressant tes, eftersom jag alltid blir glad när telefonen ringer (om jag inte väntar ett obehagligt samtal of course). varför är det då så förbannat svårt att ringa upp? handlar det om en rädsla att störa folk, vara ovälkommen, tränga sig på? även om det är grymt ologiskt eftersom min telefonfobi innefattar folk som har som sitt jobb att sitta & svara på mina dumma frågor, men så är ju också fobier irrationella.

jag ber om ursäkt för duvfobiker som jag drev med i ett tidigare inlägg! jag erkänner, jag har en fobi, & jag vet hur det känns.

telefonfobi

har kommit på att mitt karaktärsdrag, eller vänta snarare handikapp, telefonfobi inte är den bästa egenskapen om man vill skriva artiklar framgångsrikt. tänkte att en recension, då behöver man minsann inte ringa nån, men det behöver man ju fan visst. denna djungel av pressbilder som man måste navigera i kräver kontakt med främmande människor via telefon: det värsta jag vet!

jag måste verkligen göra något åt det här, telefonfobi är gravt hämmande för en vuxen människa, men hur gör man? prövade chockterapi när jag var 17 (telemarketing, what else?) men nej, det gav mig magsår & om möjligt ett ännu sämre förhållande till telefoner. är nästa steg terapi? HUR GÖR MAN? är så nedrans trött på att få kallsvett, ont i magen & darrig röst så fort jag ska ringa strangers.

nu råkade kontakten på folkets bio ha mail, men ändå? i det långa loppet? & tänk om hon inte svarar? OHÅLLBART!

hej herr ågren

inga betraktelser whatsoever idag. all hjärna går åt till att lagra en -tillfälligt- stor mängd information. vet ni vad jag gjorde idag? satt i ett syrefattigt grupprum i åtta timmar & gick igenom löjligt många provtentafrågor, det är vad jag har gjort. 57 stycken faktiskt. hur fan är det rimligt? va? va? va?

jag är besviken på världen idag. som låter lärare producera 57 provtentafrågor åt såna som mig. fan ta dig världen.

dagens bajs

jag anar en trend bland trendbloggar. har så att säga genomskådat dem.

bajs.

nej, jag har inte drabbats av tourettes. tarmutsöndringar verkar vara den nya flugan att dela med sig av & konessera kring. notera att detta sägs utan någon värdering, anna thinks neither good or bad. det är rätt underhållande & ibland känner man igen sig, nickar hummande & medkännande. ajaj, eller ojoj. men ändå. vad är det för jävla trend? väntar med spänning på när dagens bajs införs som standardkategori bland folket.
förutspår jag korrekt? well, only time can tell.

kom-ihåg-lapp

12.00 - plåtning av skribenter på studenttidningen
13.00 - möte med min kära grupp 15
15.00 - intervju med vd på pr-byrå
16.40 - departure tåg mot nyköping
19.00 - familjemiddag
resten av kväll/natt - plugga

just nu sitter jag apatisk i soffan.
måste packa. det är bland det tråkigaste jag vet.
och göra mig fin för fotograferingen. det är så trist att göra sig fin.
och läsa lite kurslitteratur om jag hinner. behöver jag ens säga vad jag tycker om litteraturen?

KÄR!

partaj

blödande skavsår vet mina vänner att jag får varje gång jag går ut eftersom jag envisas med att ha illasittande högklackat. inte denna gång, men däremot hålfötter som blivit uttänjda, misshandlade & mycket mycket ledsna. aj.

och apropå eriksdalsbadet som jag ändå tjatar om hela tiden: en snubbe på dansgolvet kommer fram & bah: "du köpte gymkort på eriksdalsbadet av mig i förra helgen". vad i hee...

V

jag gick!
en seger över mig själv.

så nu ska jag skriva en filmrecension samt intervjua regissören. en bra start med andra ord.

maintenant: dags att svida om till partystassen & dra till förmingel på lundagatan. tjo!

rädsla

dags att vara modig.
jag har mycket effektivt undvikit redaktionellt arbete, eftersom det är en sån där livsdröm som skulle vara gruvligt smärtsam att få krossad. men nu jävlar...

hoppas jag.

om jag inte backar ur i sista minuten & skiter i det där nyhetsmötet i eftermiddag.

men jag hoppas att jag vågar.

oh no, stieg larsson-tönt

imorn ska jag på insparksfest. det kommer bli kul, men inte lika kul som det faktum att jag ska på fördrink hos en klasskompis som bor i porten bredvid lisbeth salander. jippie-kee-yay!

dagens bild

adrien brodys morsa heter sylvia plachy & är en grym fotograf.
awesome.

spanka musten ur livet

yes, bloggen har fått sin första snuskiga googlesökningträff! som jag har väntat. fast den är lite halvlam, det erkänner jag. konklusion: får bli mer dirty mouth i fortsättningen.

"livslust spanking"

undrar vad man förväntar sig att finna av den sökningen. det här kanske?

bonnier, stenbeck och schibsted ffs

varför ska det vara så förbenat jobbig kurslitteratur? i tidigare kurser har ett problem varit att man fattat hälften av det man läst; problemet här är att man tycker att ALLT är väsentligt & borde läggas på minnet inför tentan. vilket -is like- totalt omöjligt. denna mängd av kunskap, tabeller, namn & årtal, jag drunknar!

mina böcker är numera helt rosa inuti, jag har gått lös med märkpenna, det är som en massaker... i rosa. hujedamig.

blubb.

king kong

tillägg: king kong blir en betydligt intressantare film om man kollar upp metainfo på nätet samtidigt. sånt väcker tanken att brody springer runt och... ja.
"i'm running around in front of a green screen screaming, where's the monkey? where's the monkey?".

fan, jag får bara lust att se the pianist. och den har jag liksom inte tillgång till. alls.

puss på er

slötittar på king kong, en inte särskilt upphetsande film. då var den här bilden betydligt hetare, som jag hittade efter lite inspirerat slösurfande. adrien brody & halle berry på nån oscarsgala.
hoppla.

smärta har många ansikten

uuäääh, min soppåse läckte gammal fiskbullesås i en liten droppstig genom lägenheten! så äckligt, jag lovar!

dagens eriksdalsbadet

jag vill inte vara den som tjatar om sina gymupplevelser, men jag måste faktiskt dela detta med... nån.

idag var det en tant i omklädningsrummet som var inne i någon form av psykos eller vanföreställning. hon hade igenspacklad feja samt var iklädd från topp till tå; badmössa, korsettunderkläder (?) & rosa flipflops & sprang runt bland bänkar & skåp & skrek på bruten engelska samt viftade med sina magra armar. tror hon försökte prata "posh" brittiska, men det blev mest en oförståelig gröt. tror dock hon sa emellan alla hittepå-ord nåt i stil med: "you are thiefs! you have touched my things!". jesus. efter några varv försökte hon muta in alla lediga & halvlediga skåp genom att sprida ut sina saker i dem, bl a i mitt. och så hade hon en gigantisk resväska som hon försökte trycka in i ett av skåpen.

det är intressant hur galna personer blir så mycket obehagligare i en miljö som redan innan är lite sådär, som exempelvis ett svettigt rum fullt med nakna & halvnakna främlingar. det tar obehagligheten till en helt annan nivå, en division ett om ni så vill.

ja se eriksdalsbadet. jag är så GLAD att jag köpte gymkort just där.

obducerad groda

åh, vill ha!

effektiv träning

åh herre jesus, jag ska alltid träna på eriksdalsbadet hädanefter.
idag rörde jag min barbamammekropp (nä, okej där ljög jag, men tendenser finns, dåliga tendenser) på över ett halvår i syfte att bli lite nyttigare. satt & trampade halvengagerat på en spinningcykel, för det är ju så förbannat tråkigt, när ett plötsligt handklapp får mig att höja blicken från min dystra försjunkenhet & jag ser nåt fantastiskt hända på en trampmaskin tre rader framför mig.
det är en man & han rör sig som... åh, orden fattas mig. han kör liksom nån form av aerobic för sig själv, sjukt fokuserat. hela överkroppen är med, komplett med handklappar, armflax & rytmiskt rumpgung, OCH till på köpet ser han ut som eddie murphy. han trampade, viftade, gungade & efter att ha betraktat honom ett tag förstår jag att det är en koreografi han kör på som liksom loopar efter ett visst antal klappar & höftsväng.

jag blev tamejfan lycklig ända in i själen.

dagens upptäckt

precis upptäckt google analytics. herrejävlar, både fascinerande & deprimerande.

modeblogg

det här djuret har jag runt halsen i höst:

kashmir-getter. möh.

lite bakom flötet

som relativt nykonverterad macanvändare ställs man inför sin nakna okunskap ibland. idag var jag tvungen att ställa frågan: "control alt delete för mac", till det allsvetande google. duh.

central all delight, here i come.

ett möte från förr

osannolikt. helt jävla OSANNOLIKT.
ett mail möter mig på facebook. det är från en man som säger att han såg mig på tv härom dagen och tycker sig vara helt säker på att vi träffats, men kan inte placera var när hur. yeah right tänker jag.
men, jag går ändå in på hans sida & tittar på profilbilder, & tänker: för tusan, jag känner ju igen honom också. men var ifrån? tittar & tittar, försöker relaxa hjärnan & rannsaka den på minnen som kan ha något att göra med mannen jag ser på bilderna. en ledtråd är ett av fotona som skvallrar om att han jobbar med media (ett kontorslandskap med macdatorer, hej fördomar) och boom, så kopplar hjärnan in sig på ett minne från ett & ett halvt år sedan. jag ska på mitt livs första casting och har anders i släptåg. vi dyker upp på produktionsbolagets kontor, och en man sitter i ett kontorslandskap av macdatorer helt solo & jobbar. han bjuder på loka & vi pratar & har det rätt trevligt. sen är det dags för mig att gå in till regissören.
och det är liksom den killen. som ett & ett halvt år senare ser mig några sekunder på tv & känner igen mig. & att jag känner igen honom är inget mindre än ett mirakel, jag är ju trots allt en senildement kärring.
ja se världen kanske är sådär liten som folk säger att den är. nåväl, i alla fall branchen.