höll tamejfan på att snöa bort imorse. var tvungen att kämpa mig till gullmarsplan för att köpa sl-kort, vilket f.ö var rena rånet, och sen hem igen i galen snöstorm. och så hade jag sådär stora planer för dagen så att det bara var tvunget att kollapsa av sin egen tyngd: ringa universitetet, bredbandsbolaget (observera att jag har massiv telefonfobi!), organisera i alla kartongjävlar där jag bara öst in mina ägodelar för att slippa se dem en stund OCH kolla runt efter eventuella sommarjobb. yeah yeah.
& nu sitter jag bara här inne med dubbla tjocktröjor & en krypande känsla av att långsamt bli insnöad. and the deadlines just whoosh by me.
torsdag 3 januari 2008
onsdag 2 januari 2008
kazoom del två
pappa var förbi nyss. jag vill inte sträcka mig till att kalla det "hälsa på". snarare "vi har inte setts på ett halvår, & nu har vi en konkret anledning & således nåt att prata om, men jag stannar bara en kvart, lagom att svepa en kopp kaffe på & säga vad fint du fått det, sen drar jag". kul kul. nä, jag ä inte bitter.
kazoom
älska att bredbandsbolaget har tre månaders uppsägningstid. personen som bodde här innan glömde bort den detaljen så nu har jag 100 mb gratis till mars. det är bingo.
glad påsk
allt jag hade med mig till the great nyårsparty var en flaska spansk fulskumpa & en pojkvän som började jobba 06.00 följande dag.
bingo.
men det är klart som fan att det blev lyckat. trots att nyårsafton är årets största antiklimax. för inte känner man sig äldre, visare & klokare när ring klocka ring viner genom träden. inte känner man nånting, förutom en besk fylla & massiv skotträdsla.
men, det var rätt fint. folk man inte sett på ett jäkla tag var där. fyrverkeriet var fint. cigarren äcklig, men stämningsfull. och nu sitter jag i min nya lägenhet & känner mig som jordens mest lyckligt lottade människa. jag är redo, 2008.
bingo.
men det är klart som fan att det blev lyckat. trots att nyårsafton är årets största antiklimax. för inte känner man sig äldre, visare & klokare när ring klocka ring viner genom träden. inte känner man nånting, förutom en besk fylla & massiv skotträdsla.
men, det var rätt fint. folk man inte sett på ett jäkla tag var där. fyrverkeriet var fint. cigarren äcklig, men stämningsfull. och nu sitter jag i min nya lägenhet & känner mig som jordens mest lyckligt lottade människa. jag är redo, 2008.
onsdag 26 december 2007
hem?
om två dagar flyttar jag. igen. men den här gången flyttar jag till något eget. kvadratmetrar att fylla med min egen person. my own kingdom. det känns som dagarna innan julafton när man var liten. samtidigt är jag rädd. att flytta hemifrån, helvete, att bli ensam. jag känner mig som ett förvuxet barn som inte vet hur man klarar sig själv. med det allra tryggaste skyddsnätet en lång tågresa bort. tänk om jag faller? tänk om jag inte klarar det? tänk om jag blir som min pappa?
jag har alltid tyckt om att ha mitt eget andrum, min egen värld fylld av litteratur, egna bisarra tankar och fantasier. men den världen har alltid bott alldeles bredvid den verkliga världen. mammas värld. tänk om jag går vilse? åh, jag är en sån barnunge. jag kunde aldrig ana att timmarna innan den stora efterlängtade dagen skulle kännas såhär. trodde att jag skulle uppfyllas av en extatisk lycka och att alla problem skulle sväva bort, ut över stadens tak och iväg. men här sitter jag och känner mig rätt dämpad. jahapp.
jag har alltid tyckt om att ha mitt eget andrum, min egen värld fylld av litteratur, egna bisarra tankar och fantasier. men den världen har alltid bott alldeles bredvid den verkliga världen. mammas värld. tänk om jag går vilse? åh, jag är en sån barnunge. jag kunde aldrig ana att timmarna innan den stora efterlängtade dagen skulle kännas såhär. trodde att jag skulle uppfyllas av en extatisk lycka och att alla problem skulle sväva bort, ut över stadens tak och iväg. men här sitter jag och känner mig rätt dämpad. jahapp.
söndag 23 december 2007
drink
dubbelt så lång var hon, minst, och hade en klolik hand som hon sträckte fram långt över bardisken med kreditkortet i ett hårt grepp. jag hatar långa människor som på sånt sätt kommer före en själv. i köer. till spriten. kokainringarna under ögonen på henne höll på att trilla ner i de sju öl hon beställde på en och samma gång. och där står man och piper. hallå! jag var faktiskt före! ursäkta! bartendern bara blänger på en och servar flaggstångscocainechicken, helt iskallt, helt utan empati för de långa minuter man själv kämpat sig fram till disken för att beställa. utan att ge ett skit, för uppenbarligen är man en miniatyrmänniska. lite kortare. lite mindre värd. amen.
måndag 3 december 2007
beep
en del bloggare skulle jag vilja starta en klubb med. vi skulle sitta med tända ljus, ritualknivar och dryfta kring fulbloggande, männskor som skriver kärlek under rubriken "gilla" på sina profiler och slakta en och annan modebloggare mellan varven.
och hörrni folk. jag nästan beundrar den människa som gestaltar sin hunds liv i jagform och bilder (mkt inlevelsefullt) på en alldeles egen blogg. om jag hade en hårig lönnfet skogsväktare skulle jag göra detsamma.
och hörrni folk. jag nästan beundrar den människa som gestaltar sin hunds liv i jagform och bilder (mkt inlevelsefullt) på en alldeles egen blogg. om jag hade en hårig lönnfet skogsväktare skulle jag göra detsamma.
"Idag övade jag på mitt läskiga mördarsmajl medan jag satt på en kvist. Det börjar ta sig. Persson satt bredvid & lirade rönnerdal på lerflöjt. Det var najs."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

