hem?

om två dagar flyttar jag. igen. men den här gången flyttar jag till något eget. kvadratmetrar att fylla med min egen person. my own kingdom. det känns som dagarna innan julafton när man var liten. samtidigt är jag rädd. att flytta hemifrån, helvete, att bli ensam. jag känner mig som ett förvuxet barn som inte vet hur man klarar sig själv. med det allra tryggaste skyddsnätet en lång tågresa bort. tänk om jag faller? tänk om jag inte klarar det? tänk om jag blir som min pappa?

jag har alltid tyckt om att ha mitt eget andrum, min egen värld fylld av litteratur, egna bisarra tankar och fantasier. men den världen har alltid bott alldeles bredvid den verkliga världen. mammas värld. tänk om jag går vilse? åh, jag är en sån barnunge. jag kunde aldrig ana att timmarna innan den stora efterlängtade dagen skulle kännas såhär. trodde att jag skulle uppfyllas av en extatisk lycka och att alla problem skulle sväva bort, ut över stadens tak och iväg. men här sitter jag och känner mig rätt dämpad. jahapp.