dröm

grey's anatomy har tagit sig in i mina drömmar. inatt var det jag som krossade georges hjärta efter att ha tagit av honom kläderna... och efter att vi blivit jagade av ett farligt monster längs milsvida stränder av kvicksand.
ni vet, precis som i serien.

mardrömmar

det är obehagligt att se "bekanta" på tv när man är oförberedd. speciellt när de visar sina sexuella preferenser i den moderna versionen av freakcirkus.

"nu har jag min identitet som ponny". men nej, jag vill inte veta.

lööv

helgen har tillbringats med ett 42-timmarsmaraton av grey's anatomy. vad kan jag säga? när jag fastnar i en serie så -fastnar- jag.

det har varit jag, doktor mcdreamy och en tvåkilos godispåse alla helgens timmar. nu ilar mina tänder och mitt hjärta skriker: välj meredith din mesiga -but oh so handsome- tönt. välj meredith för fan! har det nåt att göra med att jag totalt identifierar mig med grey? vi är ju så förbannat lika: utseende & knulla olämpliga vänner-kindofstyle. eller så håller jag bara på att hallucinera fram likheter av sockerchocken.

nu väntar jag på att säsong tre ska ladda klart. tills dess vet jag inte vad jag ska göra. mitt liv känns tomt och meningslöst på något vis.

är det här ett tecken på begynnande depression? jag vet inte... sunt är det inte i alla fall. men imorn ska jag möta den riktiga (men ack så tråkiga) världen, detta liv med brist på absurda sjukdomar och snygga läkare. fast det ska bli skönt att andas frisk luft. fan, jag har verkligen grävt ner mig här. bokstavligt talat. fan.

spök

jag bor i en spöktrappuppgång.
ibland hör jag andras steg eka mellan stenväggar och stengolv i trappan. men jag ser dem aldrig.
aldrig.
jag börjar tro att jag bor ensam här. inga grannar. inga andra utom jag, och den lilla tanten som vänligt konverserade mig om vädret en gång. om hon ens bor här.
det är en konstig känsla. det är knäpptyst här, utom de där dundrande stegen i trapphuset på morgonen och kvällen. annars hör jag inte ett knyst. ser inte en skymt. av nån.

bakelse

fick ett välkomstkort från det lokala bageriet med ett rabattkort på 50 spänn. sjyysst.

nää...

åh fan.
jag såg en riddares historia på mitt livs första dejt. tyckte om tio orsaker att hata dig när jag var runt tio.
och nu är heath ledger död.

synd.

kazip

varför är tandläkare nazihårda på flossing? har tandläkartid imorn och sprang nyss halvtokig omkring och letade efter tandtråd i lägenheten, och jag måste erkänna det: jag blev rädd när jag insåg att jag inte har nån hemma.

varför känner jag mig som en liten sjuåring som blir uppläxad av läraren varje gång jag går till tandläkaren? oftast har jag skött mig (iaf veckorna innan) och allt ser bra ut i käften, men ändå
-ÄNDÅ gott folk- kommer hon med ett förmaningstal om socker, tandtråd och hörntänder, och får nåt bistert i blicken vid blotta tanken på läsk och småätande. jag kan liksom inte pleasa henne, hon blir ALDRIG nöjd.

och nu har jag ingen tandtråd *gråter* hon kommer strypa mig med borrsladden. eller ännu värre: tandtråden.

frustration

när jag skulle slötitta på tv ikväll zappade jag förbi gynnings program på femman. trots min totala utslagenhet efter en hård dag på stan lyckades jag ändå bli upprörd. why?
jag är en besserwisser, jag vet, men det finns gränser, i'm telling you, det finns gränser. hon var i usa för att intervjua "starka kvinnor", eller nån liknande slogan, och skulle träffa burlesquedrottningen catherine d'lish. burlesque fascinerar mig och catherine verkar vara en grymt spännande person så det kanske är därför jag blev så frustrerad när allting var så... dåligt.

c (sminkas): idag ska jag träffa catherine d'lish. hihi, d'lish. det heter hon för att det låter som... lick.
kameraman: jaa... eller delicious.
c: ... he... he... mäh! det är ju ett engelskt ord *fniss* kan jag få mer grå ögonskugga?

kvart vägglampa

sen jag satte upp min ikeavägglampa i sovrummet har det luktat konstigt där. lite svavel blandat med varm elektronik, if you know the feeling. kan inte lokalisera var lukten kommer ifrån, och kan inte svära på sambandet lukt-lampa. men wtf liksom. varje gång jag ska sova ligger jag och sniffar och stör mig.

kvart vägglampa. damn you.

craving.

jag är lycklig.

jag har choklad.

ljud

vaknar upp till en dödstyst lägenhet. inatt knäppte det i möblerna, låg och lyssnade och kunde inte sova. men nu är det tyst.
tyst lika med ensamt. vad ska bli dagens soundtrack?

nick drake.
nä, för mycket kvällsmusik. jag behöver nåt för en kall död morgon.

arctic monkeys.
nä. bara, nä.

idag blir det nog tyst. ssh, mätt på ljud.



okej då, kanske lite lite cardigans gran turismo. bara för att det alltid är bra, oavsett.

lista

tre framtidsdystopier du bör läsa:

• oryx and crake - margaret atwood
• glasshouse - charles stross
• brave new world - aldous huxley

peers

det är konstigt hur jag kan få panikattacker där jag tror att jag är världens ensammaste människa. alltså - världens - ensammaste människa. och det är konstigt hur det så inte är sant.

mail

åh, frihet när jag trycker på sändknappen. även om det jag nyss skickat var skit så är jag ändå fri från kursen nu. även om den kanske, antagligen, sänker mig ett betygssnäpp på slutbetyget så är jag fucking fri.

det känns bra.

fast nu kom jag på en sak jag glömde skriva. fan.

oh my

They found her cuffed to the bed
A rag in her mouth, and a bullet in her head
O poor Mary Bellows

wild rose

uppropet ute i skogen gick bra, and i'm home safe again. puh.
jag lyssnade på nick caves murder ballads medan jag diskade i eftermiddags och det fick mig att bli paranoid på väg ut i bushen till södertörns media & it-campus. för att lugna mig där jag stod på pendeln och kände alla mördares blickar på mig försökte jag sätta på musik i mobillurarna... och ännu mer stagger lee och the kindness of strangers ekar i öronen. where the wild roses grow var min favoritlåt när jag var liten, och tro fan att jag fick en chock när jag idag hörde vad de sjunger!!! inget för barnaöron, indeed.

They call me The Wild Rose
But my name was Eliza Day
Why they call me that I do not know
For my name was Eliza Day

On the third day he took me to the river
He showed me the roses and we kissed
And the last thing I heard was a muttered word
As he knelt above me with a rock in his fist

hela min världsbild kom i gungning. han... han dödar henne. varför har jag aldrig hört det förut? snacka om förträngning.

f.ö. blir jag alltmer som min mor. det är som att jag börjar oroa mig för mig själv när hon nu inte finns hemma & gör jobbet, so to speak. skumt.

everlong.

breath out. so i can breath you in.

när man känner någon så väl. varenda por. varenda hjärnvindling. varenda blinkning tror man sig känna igen och kunna tyda. det är då det blir så svårt. så svårt när man inte längre har en karta att gå efter. så svårt att ha nån under huden som krafsar och vill ut. eller? är det bara jag som förväntar mig att allt ska vara bra så fort jag mår bra? jag är som ett stort barn som vill ha uppmärksamhet och tröst när. jag. vill. och blir förkrossad när ingen orkar.

är något fel?
är jag fel? är vi fel? är inget fel?

trött på att använda frågetecken. tacka fan för punkt. så jävla trött på kommunikation.

bara fantasier. bara mina fantasier.

dagens låtar

vill bara höra tre låtar idag:

• devlins - waiting
• robyn feat kleerup - with every heartbeat
• marine girls - on my mind

precis i den ordningen. om och om igen.

tack.

värk.

kall klump i magen. men jag vägrar erkänna den. förutom just nu då, nån gång måste man ventilera sig. så, done.

f.ö har jag lovat mig själv att aldrig skriva om skrivkramp & pluggångest. men nu är jag så whined up så jag håller på att spricka. tre a4 förväntas bli skrivna av mig, deadline: 00.00 inatt.

och. jag. kan. inte. klämma. ut. dem.

3 sidor - ingenting - och jag sitter och vrider mig i plågor. 3 sidor, och jag sitter med ett tomt huvud och stirrar på ett tomt worddokument. crap.

crap, crap, crap. och så är det upprop på en liten crapkurs jag ska läsa parallellt med min ordinarie. på södertörn, hah. känns skitjobbigt att byta miljö två kvällar i veckan.
jag är en sån vanemännska, suck.

hjärtat

känns bra att kastrullen visar kärlek när man diskar.

konst & vin

åh. jag är salig efter gårdagen. så länge sedan som livet och jag flöt samman. så länge sedan som jag blev så inspirerad, så aktiverad, så andlös inför vilka fantastiska människor man har förmånen att känna.

det här kommer jag leva på länge.

livet

älska att vara stor. till exempel att kunna spela disney-tp & dricka vin med sina vänner hela natten. that's life.

blä... eller?

igår gick jag upp halv sju efter en sjukligt vaken natt. inte det att jag var sjuk, det är bara att jag never ever har sömnproblem normalt. är ovan vid känslan so to speak. då känns det som en lisa när morgonblaskan dimper ner i hallen & det är legitimt att vara uppe på benen igen (istället för att vrida sig som en mask i sängen). därmed klassas man som hälsosamt pigg & inte som insomniazombie.

idag var jag där igen, vid frukostbordet klockan sju. jag fattar inte vad som hänt. har liksom blivit en hyperaktiv storm som drar genom lägenheten, genom livet. det är som om jag blir hög på att inte riktigt sova mina timmar.

sånt gets me thinking. tänk om jag inte ska sova tio till tolv timmar om dygnet, som jag gjort merparten av mitt liv? tänk om jag är en av de där människorna som bara behöver fyra timmars sömn och lite kaffe för att prestera till max. precis som när jag efter att ha varit usel i matte i nian helt plötsligt scorar full pott på nationella, och jag på nåt vis fick en uppenbarelse om att jag egentligen är ett mattegeni som bara fått för lite stimulans under uppväxtåren. yeah right liksom.
älska att glorifiera sig själv.

Whoosh

höll tamejfan på att snöa bort imorse. var tvungen att kämpa mig till gullmarsplan för att köpa sl-kort, vilket f.ö var rena rånet, och sen hem igen i galen snöstorm. och så hade jag sådär stora planer för dagen så att det bara var tvunget att kollapsa av sin egen tyngd: ringa universitetet, bredbandsbolaget (observera att jag har massiv telefonfobi!), organisera i alla kartongjävlar där jag bara öst in mina ägodelar för att slippa se dem en stund OCH kolla runt efter eventuella sommarjobb. yeah yeah.

& nu sitter jag bara här inne med dubbla tjocktröjor & en krypande känsla av att långsamt bli insnöad. and the deadlines just whoosh by me.

kazoom del två

pappa var förbi nyss. jag vill inte sträcka mig till att kalla det "hälsa på". snarare "vi har inte setts på ett halvår, & nu har vi en konkret anledning & således nåt att prata om, men jag stannar bara en kvart, lagom att svepa en kopp kaffe på & säga vad fint du fått det, sen drar jag". kul kul. nä, jag ä inte bitter.

kazoom

älska att bredbandsbolaget har tre månaders uppsägningstid. personen som bodde här innan glömde bort den detaljen så nu har jag 100 mb gratis till mars. det är bingo.

glad påsk

allt jag hade med mig till the great nyårsparty var en flaska spansk fulskumpa & en pojkvän som började jobba 06.00 följande dag.
bingo.
men det är klart som fan att det blev lyckat. trots att nyårsafton är årets största antiklimax. för inte känner man sig äldre, visare & klokare när ring klocka ring viner genom träden. inte känner man nånting, förutom en besk fylla & massiv skotträdsla.

men, det var rätt fint. folk man inte sett på ett jäkla tag var där. fyrverkeriet var fint. cigarren äcklig, men stämningsfull. och nu sitter jag i min nya lägenhet & känner mig som jordens mest lyckligt lottade människa. jag är redo, 2008.