anyone?

breaking point i livet. ni vet, det är nu man blir lite mer männska, i kriser vill säga. fast jag vet inte om det är mycket till kris. jag har förvisso flyttat till en småstad. jag måste pendla många mil varje dag. jag är egentligen, tekniskt sett, hemlös (bo hemma hos mamma är inte riktigt att bo). men egentligen är jag en gnällig opubertal tonåring (eller? slutar man vara pubertal när man är 20 bast?). f.ö. är nya lägenheten ett "smart hem". whatever that means. fibrer i väggarna, så man kan i teorin ha en talande mikro om man skulle känna för det. eller en sån där japansk toa som väger ens bajs & talar om om man är sjuk. mamma är mest uppspelt över att ha internet i tv:n. ja.

nu ska jag ställa mig i den falsksjungande duschen. so long.