five and dime

först så tänkte jag att fan va ballt att ha en hel hop som läser ens blogg. hamna på bloggtoppen, tjäna stålar på bloggreklam, få sin blogg utgiven i bokformat på galago & hamna i en "hipp" klädbutik på en liten aliminiumhylla till höger om kassan. kanske nåt att sträva efter, för att få egot ordentligt mätt för en gångs skull? men sen insåg jag vilka idioter folk är, & ÖRKA med korkade kommentarer, nej nej nej. & jag som lever på ironi. vartannat ord jag andas har, ack så 90-tal, en ironisk liten glimt, & är det nåt som the beloved pöbel inte fattar så är det ironi. kontentan: nej tack, jag klarar mig.

det är sällan jag engagerar mig på internätet. jag är för lat & för blasé för att lägga mig i the ways of forums, communitys, fejsböcker etc. enda gången jag tänder till är när nåt ärke skrivit nån urbota kommentar i forum & kommentarsfält, kan vara hur litet & fånigt som helst, men jag måste lägga mig i. senast, & jag är inte särdeles stolt, var jag tvungen att näpsa till en lite amerikansk trettonåring som tyckte till om att regina spektor är så duktig på bibelkunskap (syftar på låten samson, lite härligt gamla testamentet-poetry) trots att hon ju är (taadam) judinna, på ett låttextforum. jag var ju bara tvungen! jag började till o med hyperventilera & tugga lite lite fradga. you ignorant biatch, tänkte jag när jag knäckte fingrarna & skrev en ångande föreläsning om religionskunskap. i'm such a nerd.