Eyes won't shut

ja, kan man tänka sig, här sitter jag & gungar i min alldeles egna lilla melankoli. och vet ni vad det mest halsbrytande är? att medan dammet yr & solen kastar såna där trötta solkiga novemberstrålar på mig, så försvinner tiden jag behövt till att skriva en tillfredställande slutrapport till min kära lilla kurs (som, om det vore en levande person, jag hemskt gärna skulle vilja strypa med en scarfs, en liten bit brie & en jäger). men, det är som om den där slutrapporten är en bit gul snö som jag helt enkelt vägrar tänka på längre än några kazaapsecs. jag förmår mig inte till hundra procent inse att en slutrapport kan vara viktig. Vet ni vad jag hellre gör?

a) sover
b) äter vadhelst som kommer i min gigantiska rödrosa muns väg samt pillar mig i naveln (samtidigt! unbefuckinglievable! vilken fantastiskt aktiv människa jag är!)
c) tänker på allt wonderful i världen som finns därute & väntar på mig. jag ska bara... om inte. om inte... om inte alla om så hade jag varit en skridskoåkande krånglig & svår konstnär, varit på god väg mot min fjärde bok, haft ett nobelpris väntande på mig på min 80-årsdag, haft en fotostudio, tagit teaterlektioner, gjort som halva svenska befolkningen redan gjort: skapat minst en egen klädkollektion, läst samtliga ryska klassiker, varit väl insatt i politik samt spöat alla uppnosiga förståsigpåare med mina kunskaper i retorik.

det finns inget så osexigt som inaktiva människor som, liksom, inte gör nånting. och det finns så många. och jag som sitter på mitt orubbliga ego som tröstar & plåstrar om alla sina sår med om & sen, medan jag kastar ett föraktfullt öga på pöbeln som inte gör nåt med sina liv. bah. humbug.

va fan, vad i allt det där var halsbrytande?

nä, dags att dränka sig i krishnas heliga vatten (eller va fan det är, det där hare krishna-teet jag impulsköpte på en hälsomässa, som ännu ett komplement att badda mina oförmögenhetssår med)