solen lyser snett in genom fönstret, och persiennen skapar ränder på bokhyllan och den vita väggen. det triggar minnen. jag känner varm chokladdoft med grädde, skridskor på klarvit bottenfrusen sjö, rosiga domnande kinder. och så tittar jag ut och det är nästan vår.
det gör inget. bara solen skiner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åh. skridskoåkning med vinden i armgropen vore inte dumt alls.
Skicka en kommentar