stamina

ikväll uppträdde jag med en själslig styrka som sällan skådats i min arma kropp. mina uthålligaste vänner gick till spy bar. och jag följde inte med.

jag åkte hem.

desire and pleasure *tentaskadad*

det luktade snö imorse. kände ni? sen säger mina kursare att det ska snöa i helgen. fucking fantastic, kommer säkert bli som härom året: en gigantisk snöstorm i november och sen inget mer på hela vintern. yay.

FREEEDOM!

nu är jag äntligen på andra sidan av den mörka tunneln kallad tenta.

tycker att det är väldigt talande att man på min skola inte tar en billig tentaöl på det lokala studenthaket, nej, på jmk går vi till riche.

bear hides and buffalo

nu vill jag ta en pluggpaus och bara lyssna på cocorosie.
damn.
cocorosie för de som inte visste är en indiepopduo bestående av två systrar. allting runt dem osar blommigt retro med mörka obehagliga undertoner. i love it.
deras skapelseberättelse med egna ord:

... in a bathroom in Paris we found ourselves. Steamed up windows, infinite rainy days, the kettle’s constant hiss and the weary moan of a dying ambulance summoned songs from another time.

We had split apart as sisters, abandoned one another and led completely different lives, gathering contrasting influences and tools that were unknowingly building towards the birth of CocoRosie.

förstår ni? allt kring dem är sådär. nu tycker jag att ni ska lyssna på terrible angels. den är bra.

tahiti rain song

bort med händel, who am i trying to fool. och in med cocorosie. det är hjärnstimulerande oväsen det.

Xerxes-Largo

mission: maximera hjärnkapaciteten inför tentan.
hur? lyssnar på händel. äter konstant. är i faggorna till att masa mig ut på en kylig höstpromenad på årstafältet.

JAG ÄR SÅ SUND. LOVAR.

hans majonäs honungen

kläckte förresten mitt eget kryptiska meddelande från mitt fulla till mitt nyktra jag som jag fann på mobilen. den om emosnubben. SÅ självklart, när jag väl kom på det. killen med snedluggen och de röda byxorna, förstås. duh.

spring för att stå still

håller på att långsamt försöka programmera bort mina prokrastinator-tendenser (jag har hittat en psykologisk term på mitt eviga uppskjutande!) när det kommer till skrivande genom att tvinga mig själv att skriva minst en artikel i månaden till studenttidningen. på varje nyhetsmöte känns det okej, rentav bra, men likt förbannat sätter sig sen prestationsångesten som en sten i magen och försvinner inte förrän jag inte bara skickat in artikeln, nej nej, utan även fått peppiga och bra kommentarer från min redaktör.

jag är lite handikappad i huvudet har jag kommit fram till.

transvestit-anna

satt vid köksbordet och hade telefonkonferens med matilda idag. tenta på torsdag, ni vet. sånt skapar ett plötsligt behov av att prata genusperspektiv i mediaforskning och nymarxistisk kritik på massamhället i tid och otid. ni vet.

där satt jag i alla fall med en handsfree i örat och försökte reda ut de olika tolkningarna av ideologibegreppet, när det plötsligt ringer på dörren.

anar att det är nån från fönsterfirman som byter ut alla glas i bostadsrättsföreningen till energiglastjofräs, och mycket riktigt står en kille i snickarbyxor i trapphuset. han ser lite nervös ut, säger att han fått slut på lappar och därför måste störa mig muntligen med informationen att de äntligen ska besiktiga fönsterjävlarna (som jag har väntat) på torsdag. han flackar med blicken, viftar lite med ett papper han har i handen. jag tackar för informationen och stänger dörren. vänder mig om och kollar in i spegeln.

"åhå" är liksom allt jag kan tänka när jag ser hur jag ser ut. hade glömt bort att jag provat min halloweenkonstym nån timme innan och för att se att peruk och klänning verkligen stämmer också slängt på mig lite make up. eller, ja. två knallröda kinder, prinsessan amidala-mun och kolsvarta ögonbryn. sen har jag bytt om till vanliga kläder och lämnat sminket på, true anna-style.

mycket charmigt.

nma-bal

ni kommer väl på nocturnal models årliga halloweenbal?

klart ni gör.

jag ska vara mördardocka.

FEST!

vad fin den blev

förresten. sista ica-filmen med min märkliga karaktär bella sänds den här veckan. jag TROR i alla fall att det är sista, kommunikationen har så att säga inte funkat tipp topp.

det känns konstigt: fick en kupong av matilda igår där man får den där kokboken vi flamsar om på reklamen gratis. undrar vad som händer om jag drar av en line i kassan.
"får den dig att minnas din barndom?"

minns hur jävla svår den repliken var. inte i verkligheten, men i mitt huvud. den freakade ut mig av någon underlig anledning. men se så casual jag säger den.
ja jävlar.

punk ass

jag är så ickebadass så det nästan är pinsamt. när jag är destruktiv dricker jag en STOR kopp kaffe -trumvirvel- på kvällen! trots att jag vet att jag just därför inte kommer kunna sova på hela natten! trots att jag ska upp rent perverst tidigt dagen efter för ett motherfucking seminarium där man ska ge ett gott intryck på den lobotomerade läraren.

gosh.

jag får följa max insinuationer & börja hasha eller nåt.

fortsättning

åh, intrigen tätnar.
björn svarar:

vet du vad max, vår studio är så stor att vi inte har råd med lampor. så stor är den. men du kanske kan låna oss en av dina halogenlampor? :)

nu älskar jag björn ännu mer.

high on life

haha!
plåtningen från i fredags har lagts upp på ett forum. up for discussion so to speak. max 51 år kommenterar som "kritik":

varför så stora pupiller på modellen? väldigt mörkt i studion eller är det med avsikt?

och så går man in på hans portfoliosida och allt ser ut som... jag vet inte vad, höll på att använda ett avföringsord där, men kände att det var lite onyanserat och lågt.
för. stora. pupiller. antyder han att jag är hög?

hur vem vad varför

i utkast-korgen på mobilen:

"Omg. Emosnubben från t"

jag minns att det var sent. jag minns att jag var på hemväg från krogen. jag minns hur nåt hade hänt & jag höll på att sprängas av skratt & vilja att berätta om nån jag sett. men jag bestämmer mig för att inte skicka sms:et eftersom jag vill säga det öga mot öga eftersom det är så sensationella nyheter.

VAD kan ha hänt mig? vem är emosnubben? var är t?

frågetecknen är många, svaren icke närvarande.

förresten

jag förutspår att det kommer bli googleträffar på understående rubrik. blir det träffar på livslust spanking och dagens bajs kan det bli träffar på köttsex.

sjuka är ni. allihopa!

porr och kött

jag börjar göra som medierna i stort: återanvända material, för att jag är lat.
saxat ur ett msn-samtal med en vän, ämnet är en bild från plåtningen igår:

sebastian säger: (01.00.21)
du var rätt porrig med den där köttbiten i ett hård grepp måste jag säga
Anna säger: (01.00.40)
det sa anders också. i don't get it?!
sebastian säger: (01.00.49)
det är en mansgrej
Anna säger: (01.01.36)
jag vill inte veta. nåt grottmänniska-behaviouristiskt huh? dött nyjagat kött & kvinns, mums.

bugg

ingen utekväll för anna ikväll, nej nej.
sitter framför tv:n & röstar på vännen alex, som sjunger i girl power-dansbandet dollies på svt:s dansbandskampen.
känner mig som en snål jävel eftersom jag råkade ringa det dyra världens barnnumret - av misstag. minuspoäng på karmakontot.

tillbaka

finns det något bättre än att tillbringa en fredagskväll & natt i en studio med totalt kreativt mojo?
nä.
fick rätt dålig självkänsla av sony ericsson-plåtningen i våras. & ica med för den delen. kände mig dålig & sämst, alla runtomkring var så jävla proffessionella & själv var jag en liten myra som inte visste någonting om "branchen". så tack björn! nu vet jag vad jag kan igen.
my mojo is back.

kanske att jag lägger upp någon bild när de är färdigretoucherade. om ni har tur.

vill du smaka?

idag ska jag viras in i lövbiff. kanske lite frusen broccoli i håret?
that's high fashion, i tell you.

dagens ord

sumprunkare
"en äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut."

åh fan.

hoppas på att få se renar

nu har jag bokat flygbiljett till umeå nästa helg! sofie, here i come.
hon har planerat ett tajt schema för finbesöket. massa fikor, promenader, träning (whatta?!) & klubbande på umeåhaket shapeupclub.
har inte hängt med sofie sen i somras när vi jobbade ihop & snyggade oss på berns, det kommer att bli awesome.

holy rattle snakes

jag brukar själv tycka att det är dödstrist när folk copypastar låttexter i sina bloggar. den där låten är säkert grym i dina öron & i din emotionella situation, men för alla andra? verkligen?

fast ibland träffar en text rätt, när man som minst anar det. och det är därför jag copypastar den här texten. för den har träffat rätt för mig i tre års tid, av nån underlig anledning.

When you were young you were the king of carrot flowers
And how you built a tower tumbling through the trees
And holy rattle snakes that fell all around your feet.

And your mom would stick a fork right into daddys shoulder
And dad would throw the garbage all across the floor
As we would lay and learn what each others bodies were for

And this is the room one afternoon i knew i could love you
And from above you how i sank into your soul
Into that secret place no one dares to go.

And your mom would drink until she was no longer speaking
And dad would dream of all the different ways to die
Each one a little more than he could dare to try.

/Neutral milk hotel - King of carrot flowers part 1

karma

imorn ska jag leka fotograf till studenttidningen. en del kul, men också en del jobbigt.
femte statsmakten tycker nämligen om att ha med intervjuer, en massa intervjuer, med gamla rävar till journalister i varje nummer. har hittills lyckats undvika såna uppdrag. jag känner mig på nåt sätt besvärad av blotta tanken att stapplande & stakande intervjua jan guillou, eller nån annan som skulle genomskåda mig på en gång.

och vad får jag i första uppdrag som fotograf? plåta en fotograf, naturligtvis.

dagens i-landsproblem

min bostadsrättsförening byter till energiglasfönster i alla lägenheter, vilket är ett jäkla meck. byggargubbarna har mina nycklar så de kan komma barging in precis närsomhelst, vilket skapar en smula otrygghet i min borg.

resultat:
jag kan inte unna mig sovmornar
jag kan inte ta långa bad/ha dålig mage/befinna mig i prekära situationer överhuvudtaget under flera veckors tid
jag måste alltid ha städat (nåja) hemma
det låter som 20 elefanter övar höga knän i trapphusets trappor

kuuul.

trött som en gnu

herregud, jag tror jag håller på att förlora förståndet alldeles.
msn:ade med anders & skulle glatt skriva att jag fått c på senaste delkursen.

Anna säger:
jovars. hade seminarium idag. det var rätt givande. och så fick jag veta att jag fick se på delkursen! that's good news!

Yemaan säger:
du menar C?

Anna säger:
öh. ha...ha...?

jag kan inte stava till ett betyg med en bokstav. EN BOKSTAV. senildementmanodepressivhallucinogena anna, that's me.

itunes

insåg just hur mycket sjukt bra musik jag har. satte nyss itunes på shuffle på mina 17044 låtar, & allt som ploppar upp är... wow.

ett axplock av min goda smak.

senast spelade:
cinders and smoke - iron and wine
le moulin - yann tiersen
tender - blur
the color of fire - boards of canada
on my mind - marine girls
do anything you want to - thin lizzy
air - the legends
don't be scared - A.R.E Weapons
lorelei - cocteau twins

(sen kom a lotus of irish streams av nåt som heter the mahavishnu orchestra & genast känner jag mig inte så häftig längre. *host* hissmusik *host*)

musa sökes

sitter & försöker tillskansa mig inspiration genom att lyssna på en flummig låt som heter the color of the fire av boards of canada. i månadens nummer av studenttidningen ska jag skriva om tips för att plugga bättre, allt från hjärngympa (& då menar jag gympa) till knark. känner möjligheterna med artikeln, hur jag kan göra den lite i gammal hederlig darling-anda*, om bara mina språkliga hjärnceller vill vakna lite. VAKNA!


----------------------------------------------------------------------------

* finaste & mest inspirerande tidningen genom tiderna, som dog en tragisk död i början av 2000-talet, än idag helt obegripligt för mig. överlevde som nättidning ett tag efter det, men även den är finito, död & begraven. MEN, du kan hitta delar av den än, på internetarkivet, sök på www.darling.se i the way back machine. there you go.

take me to 1984!

Jag tycker om när en utekväll inleds av nåt lite udda. det ger ett bra mojo åt den fortsatta kvällen. Då kanske ni hajjar hur kul det var i fredags, som började med en tidsmaskin vid zinken.
beauty.

rättelse

fan vad tråkig skivan lät på min beskrivning. förlåt mitt fattiga vokabulär.
jag menade att det är massa våld & sex!

allan edwall

åh, vad jag gillar allan edwall. hans luffare i rasmus på luffen var min drömpappa som barn. kolla in samlingsskivan med hans visor "mina visor", en socialpolitisk blandning av människoöden som är så fina, enkla & finstämda.


jag är liksom så måttfull utav mig och är
inte alls nån sån där tokig revolutionär
jag tycker mig va någonting så där ungefär
som man tycker sig va när man är helt ordinär.

för jag tycker nog för det mesta
som dom flesta
om det mesta
och det tycker dom är det bästa
det tycker jag med

tvätt tvutt skvutt

när jag stod i tvättstugan och vek blusar och trosor tänkte jag på min klass. ej den torra grå medelklassen, utan den jag går i på jmk. jag stormtrivs i den, och har redan förvånansvärt många människor som jag träffar utanför skolan. jag har aldrig varit med om sammanhållning på universitetet förr, så det känns mycket märkligt och nästan för bra för att vara sant. den här terminskullen är antagligen en väldigt homogen grupp människor: samma ålder, samma bakgrund, samma mål, och inte så blandat med folk, som jag är van vid. och låter det egentligen som nåt positivt? det är som flera medieteoretiker jag grottat ner mig i skriver om, fast i en lite annan kontext: vi tycker inte om att bli utmanade. det är därför vi skaffar oss favoritprogram på tv, favorittidningar, favoritkanaler. för troligtvis är det forum där vår egen världsbild och åsikter blir bekräftade. hur sunt är det på en skala? och framför allt: hur kan man då veta hur ens åsikter och livsstil egentligen håller, om man hela tiden duckar för att slippa få dem utmanade?
usch, säger jag. men kommer fortsätta älska min klass.

tvättdag

tvättdag för första gången på alldeles för länge.
försöker rida på vågen av energi som tvättdagar brukar ge mig, men den vill inte infinna sig. jag mår knas. som alltid när jag mår knas försöker jag analysera vad som är roten till det onda. ett stort fett VARFÖR i versaler.
hela min kropp är i uppror, pga en p-stav gone wrong. det är som en hormoncocktail i blodomloppet, mina blodvärden dalar vecka för vecka, och senaste överraskningen som min kära kropp gett mig är hjärtklappning i stillasittande tillstånd. känner mig som en liten tant.
grejen är att det nu börjar smitta av sig på psyket. kroppens trötthet har blivit en mental trötthet där allt som jag egentligen tycker är roligt blir en hög mur av besvär och oinspiration.
plugga, jobba, träna, mysa med anders, städa, laga mat, ta en promenad i friska luften, hämta bokpaket på posten... allt staplar sig på varandra och gjort blir... intet.

vad ska jag göra? staven sitter fjättrad i min arm & tid på sjukhuset finns först om flera veckor. jag trycker i mig tabletter, försöker äta rätt och dricka mycket vatten. men det funkar ju för fan inte, och nu är jag trött på den här skiten! trött!