tvätt tvutt skvutt

när jag stod i tvättstugan och vek blusar och trosor tänkte jag på min klass. ej den torra grå medelklassen, utan den jag går i på jmk. jag stormtrivs i den, och har redan förvånansvärt många människor som jag träffar utanför skolan. jag har aldrig varit med om sammanhållning på universitetet förr, så det känns mycket märkligt och nästan för bra för att vara sant. den här terminskullen är antagligen en väldigt homogen grupp människor: samma ålder, samma bakgrund, samma mål, och inte så blandat med folk, som jag är van vid. och låter det egentligen som nåt positivt? det är som flera medieteoretiker jag grottat ner mig i skriver om, fast i en lite annan kontext: vi tycker inte om att bli utmanade. det är därför vi skaffar oss favoritprogram på tv, favorittidningar, favoritkanaler. för troligtvis är det forum där vår egen världsbild och åsikter blir bekräftade. hur sunt är det på en skala? och framför allt: hur kan man då veta hur ens åsikter och livsstil egentligen håller, om man hela tiden duckar för att slippa få dem utmanade?
usch, säger jag. men kommer fortsätta älska min klass.