spring för att stå still

håller på att långsamt försöka programmera bort mina prokrastinator-tendenser (jag har hittat en psykologisk term på mitt eviga uppskjutande!) när det kommer till skrivande genom att tvinga mig själv att skriva minst en artikel i månaden till studenttidningen. på varje nyhetsmöte känns det okej, rentav bra, men likt förbannat sätter sig sen prestationsångesten som en sten i magen och försvinner inte förrän jag inte bara skickat in artikeln, nej nej, utan även fått peppiga och bra kommentarer från min redaktör.

jag är lite handikappad i huvudet har jag kommit fram till.