tåg

när jag satt på tåget hem idag kändes det som att sitta i en tub med ljus. mörkret som flimrade förbi utanför gjorde känslan inne i tuben ännu mer kompakt och klaustrofobisk. pendlare är f.ö. ett märkligt släkte. kampen om bästa fönsterplatserna är total och det är djungelns lag som råder. och när alla väl kommit på plats och de lyckligt lottade som knipit en fönsterplats i en tvåsitsare smäller upp sina laptopar och vrider på mp3-spelaren så alla i hela vagnen hör att de lyssnar på den där paul potts (är han inte lite överkattad. liite? kom igen?).
då. då börjar den långa vägen hem.