serier

håller på att, på en väns inrådan, ladda ner avsnitt 10 och 11 av californication, och är fast besluten att inte gå till sängs förrän de vilar kompletta på min hårddisk (tittar med trött manisk blick på klockan varannan minut). mjäsch är väl mitt omdöme så långt. jag är inte head over heels. blir uttråkad av drösen träiga tjejkaraktärer (förutom dottern, hon är grym). det är som att huvudkaraktären fått all inre kamp, allt djup och allt svängrum, och resterande skådespelare fått i uppgift att agera kuliss för hans destruktiva beteende. yawn. samma besvikelse som inför de första avsnitten av tell me that you love me. allt rabalder man läst om det och så är det... dåligt. sånt gör mig ledsen, sann serieconnaisseur som jag är. heartbroken. de två serierna har ju jämförts en del i pressen också, pga av de myckna sexscenerna.

tacka vet jag true blood, det är grejer det. kastade mig över avsnitt 9 som kom upp i förmiddags. jag visste att sam var en hund, bokstavligt talat. sam merlotte ain't nothin' but a hound dog.

stamina

ikväll uppträdde jag med en själslig styrka som sällan skådats i min arma kropp. mina uthålligaste vänner gick till spy bar. och jag följde inte med.

jag åkte hem.

desire and pleasure *tentaskadad*

det luktade snö imorse. kände ni? sen säger mina kursare att det ska snöa i helgen. fucking fantastic, kommer säkert bli som härom året: en gigantisk snöstorm i november och sen inget mer på hela vintern. yay.

FREEEDOM!

nu är jag äntligen på andra sidan av den mörka tunneln kallad tenta.

tycker att det är väldigt talande att man på min skola inte tar en billig tentaöl på det lokala studenthaket, nej, på jmk går vi till riche.

bear hides and buffalo

nu vill jag ta en pluggpaus och bara lyssna på cocorosie.
damn.
cocorosie för de som inte visste är en indiepopduo bestående av två systrar. allting runt dem osar blommigt retro med mörka obehagliga undertoner. i love it.
deras skapelseberättelse med egna ord:

... in a bathroom in Paris we found ourselves. Steamed up windows, infinite rainy days, the kettle’s constant hiss and the weary moan of a dying ambulance summoned songs from another time.

We had split apart as sisters, abandoned one another and led completely different lives, gathering contrasting influences and tools that were unknowingly building towards the birth of CocoRosie.

förstår ni? allt kring dem är sådär. nu tycker jag att ni ska lyssna på terrible angels. den är bra.

tahiti rain song

bort med händel, who am i trying to fool. och in med cocorosie. det är hjärnstimulerande oväsen det.

Xerxes-Largo

mission: maximera hjärnkapaciteten inför tentan.
hur? lyssnar på händel. äter konstant. är i faggorna till att masa mig ut på en kylig höstpromenad på årstafältet.

JAG ÄR SÅ SUND. LOVAR.

hans majonäs honungen

kläckte förresten mitt eget kryptiska meddelande från mitt fulla till mitt nyktra jag som jag fann på mobilen. den om emosnubben. SÅ självklart, när jag väl kom på det. killen med snedluggen och de röda byxorna, förstås. duh.

spring för att stå still

håller på att långsamt försöka programmera bort mina prokrastinator-tendenser (jag har hittat en psykologisk term på mitt eviga uppskjutande!) när det kommer till skrivande genom att tvinga mig själv att skriva minst en artikel i månaden till studenttidningen. på varje nyhetsmöte känns det okej, rentav bra, men likt förbannat sätter sig sen prestationsångesten som en sten i magen och försvinner inte förrän jag inte bara skickat in artikeln, nej nej, utan även fått peppiga och bra kommentarer från min redaktör.

jag är lite handikappad i huvudet har jag kommit fram till.

transvestit-anna

satt vid köksbordet och hade telefonkonferens med matilda idag. tenta på torsdag, ni vet. sånt skapar ett plötsligt behov av att prata genusperspektiv i mediaforskning och nymarxistisk kritik på massamhället i tid och otid. ni vet.

där satt jag i alla fall med en handsfree i örat och försökte reda ut de olika tolkningarna av ideologibegreppet, när det plötsligt ringer på dörren.

anar att det är nån från fönsterfirman som byter ut alla glas i bostadsrättsföreningen till energiglastjofräs, och mycket riktigt står en kille i snickarbyxor i trapphuset. han ser lite nervös ut, säger att han fått slut på lappar och därför måste störa mig muntligen med informationen att de äntligen ska besiktiga fönsterjävlarna (som jag har väntat) på torsdag. han flackar med blicken, viftar lite med ett papper han har i handen. jag tackar för informationen och stänger dörren. vänder mig om och kollar in i spegeln.

"åhå" är liksom allt jag kan tänka när jag ser hur jag ser ut. hade glömt bort att jag provat min halloweenkonstym nån timme innan och för att se att peruk och klänning verkligen stämmer också slängt på mig lite make up. eller, ja. två knallröda kinder, prinsessan amidala-mun och kolsvarta ögonbryn. sen har jag bytt om till vanliga kläder och lämnat sminket på, true anna-style.

mycket charmigt.

nma-bal

ni kommer väl på nocturnal models årliga halloweenbal?

klart ni gör.

jag ska vara mördardocka.

FEST!

vad fin den blev

förresten. sista ica-filmen med min märkliga karaktär bella sänds den här veckan. jag TROR i alla fall att det är sista, kommunikationen har så att säga inte funkat tipp topp.

det känns konstigt: fick en kupong av matilda igår där man får den där kokboken vi flamsar om på reklamen gratis. undrar vad som händer om jag drar av en line i kassan.
"får den dig att minnas din barndom?"

minns hur jävla svår den repliken var. inte i verkligheten, men i mitt huvud. den freakade ut mig av någon underlig anledning. men se så casual jag säger den.
ja jävlar.

punk ass

jag är så ickebadass så det nästan är pinsamt. när jag är destruktiv dricker jag en STOR kopp kaffe -trumvirvel- på kvällen! trots att jag vet att jag just därför inte kommer kunna sova på hela natten! trots att jag ska upp rent perverst tidigt dagen efter för ett motherfucking seminarium där man ska ge ett gott intryck på den lobotomerade läraren.

gosh.

jag får följa max insinuationer & börja hasha eller nåt.

fortsättning

åh, intrigen tätnar.
björn svarar:

vet du vad max, vår studio är så stor att vi inte har råd med lampor. så stor är den. men du kanske kan låna oss en av dina halogenlampor? :)

nu älskar jag björn ännu mer.

high on life

haha!
plåtningen från i fredags har lagts upp på ett forum. up for discussion so to speak. max 51 år kommenterar som "kritik":

varför så stora pupiller på modellen? väldigt mörkt i studion eller är det med avsikt?

och så går man in på hans portfoliosida och allt ser ut som... jag vet inte vad, höll på att använda ett avföringsord där, men kände att det var lite onyanserat och lågt.
för. stora. pupiller. antyder han att jag är hög?

hur vem vad varför

i utkast-korgen på mobilen:

"Omg. Emosnubben från t"

jag minns att det var sent. jag minns att jag var på hemväg från krogen. jag minns hur nåt hade hänt & jag höll på att sprängas av skratt & vilja att berätta om nån jag sett. men jag bestämmer mig för att inte skicka sms:et eftersom jag vill säga det öga mot öga eftersom det är så sensationella nyheter.

VAD kan ha hänt mig? vem är emosnubben? var är t?

frågetecknen är många, svaren icke närvarande.

förresten

jag förutspår att det kommer bli googleträffar på understående rubrik. blir det träffar på livslust spanking och dagens bajs kan det bli träffar på köttsex.

sjuka är ni. allihopa!

porr och kött

jag börjar göra som medierna i stort: återanvända material, för att jag är lat.
saxat ur ett msn-samtal med en vän, ämnet är en bild från plåtningen igår:

sebastian säger: (01.00.21)
du var rätt porrig med den där köttbiten i ett hård grepp måste jag säga
Anna säger: (01.00.40)
det sa anders också. i don't get it?!
sebastian säger: (01.00.49)
det är en mansgrej
Anna säger: (01.01.36)
jag vill inte veta. nåt grottmänniska-behaviouristiskt huh? dött nyjagat kött & kvinns, mums.

bugg

ingen utekväll för anna ikväll, nej nej.
sitter framför tv:n & röstar på vännen alex, som sjunger i girl power-dansbandet dollies på svt:s dansbandskampen.
känner mig som en snål jävel eftersom jag råkade ringa det dyra världens barnnumret - av misstag. minuspoäng på karmakontot.

tillbaka

finns det något bättre än att tillbringa en fredagskväll & natt i en studio med totalt kreativt mojo?
nä.
fick rätt dålig självkänsla av sony ericsson-plåtningen i våras. & ica med för den delen. kände mig dålig & sämst, alla runtomkring var så jävla proffessionella & själv var jag en liten myra som inte visste någonting om "branchen". så tack björn! nu vet jag vad jag kan igen.
my mojo is back.

kanske att jag lägger upp någon bild när de är färdigretoucherade. om ni har tur.

vill du smaka?

idag ska jag viras in i lövbiff. kanske lite frusen broccoli i håret?
that's high fashion, i tell you.

dagens ord

sumprunkare
"en äldre yrkesbeteckning för en person som syresätter fisksumpar genom att skaka dem så att vattnet i dem byts ut."

åh fan.

hoppas på att få se renar

nu har jag bokat flygbiljett till umeå nästa helg! sofie, here i come.
hon har planerat ett tajt schema för finbesöket. massa fikor, promenader, träning (whatta?!) & klubbande på umeåhaket shapeupclub.
har inte hängt med sofie sen i somras när vi jobbade ihop & snyggade oss på berns, det kommer att bli awesome.

holy rattle snakes

jag brukar själv tycka att det är dödstrist när folk copypastar låttexter i sina bloggar. den där låten är säkert grym i dina öron & i din emotionella situation, men för alla andra? verkligen?

fast ibland träffar en text rätt, när man som minst anar det. och det är därför jag copypastar den här texten. för den har träffat rätt för mig i tre års tid, av nån underlig anledning.

When you were young you were the king of carrot flowers
And how you built a tower tumbling through the trees
And holy rattle snakes that fell all around your feet.

And your mom would stick a fork right into daddys shoulder
And dad would throw the garbage all across the floor
As we would lay and learn what each others bodies were for

And this is the room one afternoon i knew i could love you
And from above you how i sank into your soul
Into that secret place no one dares to go.

And your mom would drink until she was no longer speaking
And dad would dream of all the different ways to die
Each one a little more than he could dare to try.

/Neutral milk hotel - King of carrot flowers part 1

karma

imorn ska jag leka fotograf till studenttidningen. en del kul, men också en del jobbigt.
femte statsmakten tycker nämligen om att ha med intervjuer, en massa intervjuer, med gamla rävar till journalister i varje nummer. har hittills lyckats undvika såna uppdrag. jag känner mig på nåt sätt besvärad av blotta tanken att stapplande & stakande intervjua jan guillou, eller nån annan som skulle genomskåda mig på en gång.

och vad får jag i första uppdrag som fotograf? plåta en fotograf, naturligtvis.

dagens i-landsproblem

min bostadsrättsförening byter till energiglasfönster i alla lägenheter, vilket är ett jäkla meck. byggargubbarna har mina nycklar så de kan komma barging in precis närsomhelst, vilket skapar en smula otrygghet i min borg.

resultat:
jag kan inte unna mig sovmornar
jag kan inte ta långa bad/ha dålig mage/befinna mig i prekära situationer överhuvudtaget under flera veckors tid
jag måste alltid ha städat (nåja) hemma
det låter som 20 elefanter övar höga knän i trapphusets trappor

kuuul.

trött som en gnu

herregud, jag tror jag håller på att förlora förståndet alldeles.
msn:ade med anders & skulle glatt skriva att jag fått c på senaste delkursen.

Anna säger:
jovars. hade seminarium idag. det var rätt givande. och så fick jag veta att jag fick se på delkursen! that's good news!

Yemaan säger:
du menar C?

Anna säger:
öh. ha...ha...?

jag kan inte stava till ett betyg med en bokstav. EN BOKSTAV. senildementmanodepressivhallucinogena anna, that's me.

itunes

insåg just hur mycket sjukt bra musik jag har. satte nyss itunes på shuffle på mina 17044 låtar, & allt som ploppar upp är... wow.

ett axplock av min goda smak.

senast spelade:
cinders and smoke - iron and wine
le moulin - yann tiersen
tender - blur
the color of fire - boards of canada
on my mind - marine girls
do anything you want to - thin lizzy
air - the legends
don't be scared - A.R.E Weapons
lorelei - cocteau twins

(sen kom a lotus of irish streams av nåt som heter the mahavishnu orchestra & genast känner jag mig inte så häftig längre. *host* hissmusik *host*)

musa sökes

sitter & försöker tillskansa mig inspiration genom att lyssna på en flummig låt som heter the color of the fire av boards of canada. i månadens nummer av studenttidningen ska jag skriva om tips för att plugga bättre, allt från hjärngympa (& då menar jag gympa) till knark. känner möjligheterna med artikeln, hur jag kan göra den lite i gammal hederlig darling-anda*, om bara mina språkliga hjärnceller vill vakna lite. VAKNA!


----------------------------------------------------------------------------

* finaste & mest inspirerande tidningen genom tiderna, som dog en tragisk död i början av 2000-talet, än idag helt obegripligt för mig. överlevde som nättidning ett tag efter det, men även den är finito, död & begraven. MEN, du kan hitta delar av den än, på internetarkivet, sök på www.darling.se i the way back machine. there you go.

take me to 1984!

Jag tycker om när en utekväll inleds av nåt lite udda. det ger ett bra mojo åt den fortsatta kvällen. Då kanske ni hajjar hur kul det var i fredags, som började med en tidsmaskin vid zinken.
beauty.

rättelse

fan vad tråkig skivan lät på min beskrivning. förlåt mitt fattiga vokabulär.
jag menade att det är massa våld & sex!

allan edwall

åh, vad jag gillar allan edwall. hans luffare i rasmus på luffen var min drömpappa som barn. kolla in samlingsskivan med hans visor "mina visor", en socialpolitisk blandning av människoöden som är så fina, enkla & finstämda.


jag är liksom så måttfull utav mig och är
inte alls nån sån där tokig revolutionär
jag tycker mig va någonting så där ungefär
som man tycker sig va när man är helt ordinär.

för jag tycker nog för det mesta
som dom flesta
om det mesta
och det tycker dom är det bästa
det tycker jag med

tvätt tvutt skvutt

när jag stod i tvättstugan och vek blusar och trosor tänkte jag på min klass. ej den torra grå medelklassen, utan den jag går i på jmk. jag stormtrivs i den, och har redan förvånansvärt många människor som jag träffar utanför skolan. jag har aldrig varit med om sammanhållning på universitetet förr, så det känns mycket märkligt och nästan för bra för att vara sant. den här terminskullen är antagligen en väldigt homogen grupp människor: samma ålder, samma bakgrund, samma mål, och inte så blandat med folk, som jag är van vid. och låter det egentligen som nåt positivt? det är som flera medieteoretiker jag grottat ner mig i skriver om, fast i en lite annan kontext: vi tycker inte om att bli utmanade. det är därför vi skaffar oss favoritprogram på tv, favorittidningar, favoritkanaler. för troligtvis är det forum där vår egen världsbild och åsikter blir bekräftade. hur sunt är det på en skala? och framför allt: hur kan man då veta hur ens åsikter och livsstil egentligen håller, om man hela tiden duckar för att slippa få dem utmanade?
usch, säger jag. men kommer fortsätta älska min klass.

tvättdag

tvättdag för första gången på alldeles för länge.
försöker rida på vågen av energi som tvättdagar brukar ge mig, men den vill inte infinna sig. jag mår knas. som alltid när jag mår knas försöker jag analysera vad som är roten till det onda. ett stort fett VARFÖR i versaler.
hela min kropp är i uppror, pga en p-stav gone wrong. det är som en hormoncocktail i blodomloppet, mina blodvärden dalar vecka för vecka, och senaste överraskningen som min kära kropp gett mig är hjärtklappning i stillasittande tillstånd. känner mig som en liten tant.
grejen är att det nu börjar smitta av sig på psyket. kroppens trötthet har blivit en mental trötthet där allt som jag egentligen tycker är roligt blir en hög mur av besvär och oinspiration.
plugga, jobba, träna, mysa med anders, städa, laga mat, ta en promenad i friska luften, hämta bokpaket på posten... allt staplar sig på varandra och gjort blir... intet.

vad ska jag göra? staven sitter fjättrad i min arm & tid på sjukhuset finns först om flera veckor. jag trycker i mig tabletter, försöker äta rätt och dricka mycket vatten. men det funkar ju för fan inte, och nu är jag trött på den här skiten! trött!

info

vad jag gör när jag känner mig deppig: äter kronärtskocka & tittar på how i met your mother.

ps. kronärtskocka heter artichoke på engelska. är inte det rätt awesome? ds.

världens sämsta låt

jag tror jag dog en smula när jag hittade ett vetenskapligt försök att skapa den sämsta låten som möjligt går att komponera.
Här hittar du den.
operarap - the next black?

gårdagkvällen

you want lobster huh? im thinkin burger kang.

partridge for president!

nu har jag blivit en youtube-junkie. må så vara, för jag hittar ständigt fantastiskt roliga saker.
alan partridge show är den i särklass roligaste serien någonsin. steve coogan spelar talkshow-britt (det sägs att han blev inspirerad av en viss tony wilson, som han senare porträtterade i fantastiska 24 hour party people), som i sista avsnittet klantar till sig så rejält att han blir portad från tv & får således i säsong 2 endast göra lokalradio (i vilken han bl a retar upp bönderna i grannskapet så till den milda grad att de kastar en död ko på honom. kom igen, kan det bli roligare än så?).
i mammamia-tider som dessa tycker jag dock att ett fint abbamedley med alan är på sin plats. varsågoda.

i'm in love with Joss Whedon

allvarligt talat. han är ett geni. buffy OCH dr horribles sing-along-blog. konst!

äntligen regina

det börjar bli säsong för regina spektor igen, yes! musik är enligt mig helt beroende av årstid. på sommaren råder det torka i musikförrådet, & nivån på det som snurrar i mina öron sjunker några pinnhål (nu ska man inte vara snobb men... eller jo förresten, det ska man). men nu är det höst, & regina spektor är min höstsjäl. äntligen!

efterlysning

om någon som har mitt nummer har lust att ringa min telefon så blir jag supadupahappy. har nämligen lyckats tappa bort den på den mycket begränsade ytan: min hall. sounds impossible, but i've done it.

jag bah: okey, måste få telefonen att låta. how how how...? loggar in på msn för att se om det finns nån människa jag vågar be om tjänsten att ringa upp mig, men icke. blir medlem på en gratis sms-tjänst för att skicka meddelanden till mig själv tills jag lyckats lokalisera fanskapet. "pling" låter det i hallen, fan, aktiveringskoden. nåja, nu vet jag i alla fall att den öht befinner sig i lägenheten.

så, please, like, call me.

humor på låg nivå

"Funny clip from a 7th heaven episode in season 2 called "who knew" where Matt Camden is caught with a joint and Eric flips out at him and Simon loses all the respect he had for Matt."

bwahahaha. vansinnigt roligt.

dagens replik

nån mer som stör sig på mr persbrant i trailern till whatever på fyran?

"den här katten jamar inte vettö"

dööööh.

"varför mår vi så dåligt när vi har det så bra?"

frågar sig nyhetsmorgon. äsch, säger jag.

jag går helt på sartres linje i frågan. det vill säga att vi blir mental fucked up av världen vi skapat åt oss. rent fysiskt mår vi ju inte sämre, i egenskap av biologiska individer så är vi väl ändå på toppen av välmående, eller i alla fall har vi möjligheten till det om vi inte väljer att sitta på våra arslen & trycka i oss socker.
...

nu orkar jag inte fullfölja resonemanget känner jag. klockan är ju bara åtta & jag har inte fått i mig dagens första koffeininjektion än. så, whatever. den där boken (som tydligen är kärnan i hela frågeställningen på fyran) som en gammal gubbe i en röd stuga i skogen skrivit, den lämnar jag åt sitt öde.

men jag lämnar er med ett citat från honom:

"meningen med livet, det är att vara lycklig. och det är vi ju inte."
vad är det för påstående?! gosh.

follow up

efter en översiktsgoogling på temat telefonfobi märker jag att alla andra med skiten är rädda för att svara. men jag är ju rädd för att ringa! det här börjar bli en intressant tes, eftersom jag alltid blir glad när telefonen ringer (om jag inte väntar ett obehagligt samtal of course). varför är det då så förbannat svårt att ringa upp? handlar det om en rädsla att störa folk, vara ovälkommen, tränga sig på? även om det är grymt ologiskt eftersom min telefonfobi innefattar folk som har som sitt jobb att sitta & svara på mina dumma frågor, men så är ju också fobier irrationella.

jag ber om ursäkt för duvfobiker som jag drev med i ett tidigare inlägg! jag erkänner, jag har en fobi, & jag vet hur det känns.

telefonfobi

har kommit på att mitt karaktärsdrag, eller vänta snarare handikapp, telefonfobi inte är den bästa egenskapen om man vill skriva artiklar framgångsrikt. tänkte att en recension, då behöver man minsann inte ringa nån, men det behöver man ju fan visst. denna djungel av pressbilder som man måste navigera i kräver kontakt med främmande människor via telefon: det värsta jag vet!

jag måste verkligen göra något åt det här, telefonfobi är gravt hämmande för en vuxen människa, men hur gör man? prövade chockterapi när jag var 17 (telemarketing, what else?) men nej, det gav mig magsår & om möjligt ett ännu sämre förhållande till telefoner. är nästa steg terapi? HUR GÖR MAN? är så nedrans trött på att få kallsvett, ont i magen & darrig röst så fort jag ska ringa strangers.

nu råkade kontakten på folkets bio ha mail, men ändå? i det långa loppet? & tänk om hon inte svarar? OHÅLLBART!

hej herr ågren

inga betraktelser whatsoever idag. all hjärna går åt till att lagra en -tillfälligt- stor mängd information. vet ni vad jag gjorde idag? satt i ett syrefattigt grupprum i åtta timmar & gick igenom löjligt många provtentafrågor, det är vad jag har gjort. 57 stycken faktiskt. hur fan är det rimligt? va? va? va?

jag är besviken på världen idag. som låter lärare producera 57 provtentafrågor åt såna som mig. fan ta dig världen.

dagens bajs

jag anar en trend bland trendbloggar. har så att säga genomskådat dem.

bajs.

nej, jag har inte drabbats av tourettes. tarmutsöndringar verkar vara den nya flugan att dela med sig av & konessera kring. notera att detta sägs utan någon värdering, anna thinks neither good or bad. det är rätt underhållande & ibland känner man igen sig, nickar hummande & medkännande. ajaj, eller ojoj. men ändå. vad är det för jävla trend? väntar med spänning på när dagens bajs införs som standardkategori bland folket.
förutspår jag korrekt? well, only time can tell.

kom-ihåg-lapp

12.00 - plåtning av skribenter på studenttidningen
13.00 - möte med min kära grupp 15
15.00 - intervju med vd på pr-byrå
16.40 - departure tåg mot nyköping
19.00 - familjemiddag
resten av kväll/natt - plugga

just nu sitter jag apatisk i soffan.
måste packa. det är bland det tråkigaste jag vet.
och göra mig fin för fotograferingen. det är så trist att göra sig fin.
och läsa lite kurslitteratur om jag hinner. behöver jag ens säga vad jag tycker om litteraturen?

KÄR!

partaj

blödande skavsår vet mina vänner att jag får varje gång jag går ut eftersom jag envisas med att ha illasittande högklackat. inte denna gång, men däremot hålfötter som blivit uttänjda, misshandlade & mycket mycket ledsna. aj.

och apropå eriksdalsbadet som jag ändå tjatar om hela tiden: en snubbe på dansgolvet kommer fram & bah: "du köpte gymkort på eriksdalsbadet av mig i förra helgen". vad i hee...

V

jag gick!
en seger över mig själv.

så nu ska jag skriva en filmrecension samt intervjua regissören. en bra start med andra ord.

maintenant: dags att svida om till partystassen & dra till förmingel på lundagatan. tjo!

rädsla

dags att vara modig.
jag har mycket effektivt undvikit redaktionellt arbete, eftersom det är en sån där livsdröm som skulle vara gruvligt smärtsam att få krossad. men nu jävlar...

hoppas jag.

om jag inte backar ur i sista minuten & skiter i det där nyhetsmötet i eftermiddag.

men jag hoppas att jag vågar.

oh no, stieg larsson-tönt

imorn ska jag på insparksfest. det kommer bli kul, men inte lika kul som det faktum att jag ska på fördrink hos en klasskompis som bor i porten bredvid lisbeth salander. jippie-kee-yay!

dagens bild

adrien brodys morsa heter sylvia plachy & är en grym fotograf.
awesome.

spanka musten ur livet

yes, bloggen har fått sin första snuskiga googlesökningträff! som jag har väntat. fast den är lite halvlam, det erkänner jag. konklusion: får bli mer dirty mouth i fortsättningen.

"livslust spanking"

undrar vad man förväntar sig att finna av den sökningen. det här kanske?

bonnier, stenbeck och schibsted ffs

varför ska det vara så förbenat jobbig kurslitteratur? i tidigare kurser har ett problem varit att man fattat hälften av det man läst; problemet här är att man tycker att ALLT är väsentligt & borde läggas på minnet inför tentan. vilket -is like- totalt omöjligt. denna mängd av kunskap, tabeller, namn & årtal, jag drunknar!

mina böcker är numera helt rosa inuti, jag har gått lös med märkpenna, det är som en massaker... i rosa. hujedamig.

blubb.

king kong

tillägg: king kong blir en betydligt intressantare film om man kollar upp metainfo på nätet samtidigt. sånt väcker tanken att brody springer runt och... ja.
"i'm running around in front of a green screen screaming, where's the monkey? where's the monkey?".

fan, jag får bara lust att se the pianist. och den har jag liksom inte tillgång till. alls.

puss på er

slötittar på king kong, en inte särskilt upphetsande film. då var den här bilden betydligt hetare, som jag hittade efter lite inspirerat slösurfande. adrien brody & halle berry på nån oscarsgala.
hoppla.

smärta har många ansikten

uuäääh, min soppåse läckte gammal fiskbullesås i en liten droppstig genom lägenheten! så äckligt, jag lovar!

dagens eriksdalsbadet

jag vill inte vara den som tjatar om sina gymupplevelser, men jag måste faktiskt dela detta med... nån.

idag var det en tant i omklädningsrummet som var inne i någon form av psykos eller vanföreställning. hon hade igenspacklad feja samt var iklädd från topp till tå; badmössa, korsettunderkläder (?) & rosa flipflops & sprang runt bland bänkar & skåp & skrek på bruten engelska samt viftade med sina magra armar. tror hon försökte prata "posh" brittiska, men det blev mest en oförståelig gröt. tror dock hon sa emellan alla hittepå-ord nåt i stil med: "you are thiefs! you have touched my things!". jesus. efter några varv försökte hon muta in alla lediga & halvlediga skåp genom att sprida ut sina saker i dem, bl a i mitt. och så hade hon en gigantisk resväska som hon försökte trycka in i ett av skåpen.

det är intressant hur galna personer blir så mycket obehagligare i en miljö som redan innan är lite sådär, som exempelvis ett svettigt rum fullt med nakna & halvnakna främlingar. det tar obehagligheten till en helt annan nivå, en division ett om ni så vill.

ja se eriksdalsbadet. jag är så GLAD att jag köpte gymkort just där.

obducerad groda

åh, vill ha!

effektiv träning

åh herre jesus, jag ska alltid träna på eriksdalsbadet hädanefter.
idag rörde jag min barbamammekropp (nä, okej där ljög jag, men tendenser finns, dåliga tendenser) på över ett halvår i syfte att bli lite nyttigare. satt & trampade halvengagerat på en spinningcykel, för det är ju så förbannat tråkigt, när ett plötsligt handklapp får mig att höja blicken från min dystra försjunkenhet & jag ser nåt fantastiskt hända på en trampmaskin tre rader framför mig.
det är en man & han rör sig som... åh, orden fattas mig. han kör liksom nån form av aerobic för sig själv, sjukt fokuserat. hela överkroppen är med, komplett med handklappar, armflax & rytmiskt rumpgung, OCH till på köpet ser han ut som eddie murphy. han trampade, viftade, gungade & efter att ha betraktat honom ett tag förstår jag att det är en koreografi han kör på som liksom loopar efter ett visst antal klappar & höftsväng.

jag blev tamejfan lycklig ända in i själen.

dagens upptäckt

precis upptäckt google analytics. herrejävlar, både fascinerande & deprimerande.

modeblogg

det här djuret har jag runt halsen i höst:

kashmir-getter. möh.

lite bakom flötet

som relativt nykonverterad macanvändare ställs man inför sin nakna okunskap ibland. idag var jag tvungen att ställa frågan: "control alt delete för mac", till det allsvetande google. duh.

central all delight, here i come.

ett möte från förr

osannolikt. helt jävla OSANNOLIKT.
ett mail möter mig på facebook. det är från en man som säger att han såg mig på tv härom dagen och tycker sig vara helt säker på att vi träffats, men kan inte placera var när hur. yeah right tänker jag.
men, jag går ändå in på hans sida & tittar på profilbilder, & tänker: för tusan, jag känner ju igen honom också. men var ifrån? tittar & tittar, försöker relaxa hjärnan & rannsaka den på minnen som kan ha något att göra med mannen jag ser på bilderna. en ledtråd är ett av fotona som skvallrar om att han jobbar med media (ett kontorslandskap med macdatorer, hej fördomar) och boom, så kopplar hjärnan in sig på ett minne från ett & ett halvt år sedan. jag ska på mitt livs första casting och har anders i släptåg. vi dyker upp på produktionsbolagets kontor, och en man sitter i ett kontorslandskap av macdatorer helt solo & jobbar. han bjuder på loka & vi pratar & har det rätt trevligt. sen är det dags för mig att gå in till regissören.
och det är liksom den killen. som ett & ett halvt år senare ser mig några sekunder på tv & känner igen mig. & att jag känner igen honom är inget mindre än ett mirakel, jag är ju trots allt en senildement kärring.
ja se världen kanske är sådär liten som folk säger att den är. nåväl, i alla fall branchen.

dagens humor

ojoj, det här var roligt. pratade med en vän om vilka rikspuckon man kan stöta på i jobbet & han kontrar med (bör tilläggas: han jobbar som it-tekniker): en man som ringer & är förtvivlad för att hans dator på jobbet inte funkar, & han har försökt ALLT, till och med att trycka central all delight.

HA HA HA!

this is not a love song

saknad & fobier

åter hemma, nerramlad i soffan pga magont. usch usch. but anyways: nu vill jag prata om fobier. fobier är lustiga saker. jag har själv inga irrationella rädslor, or so i claim. jag tycker att det är läskigt med höga höjder, men inte så att jag dör av upplevelsen av dem. spindlar är äckliga, men det rör sig mer om obehag än något annat. sofie däremot, är dödligt rädd för duvor. unrational! det tyckte jag var lustigt. tills jag fick höra lolly. det finns ingen hejd på skönheten i hennes fobi:
hon är rädd för "duvspår i nysnö".

åh, jag kommer sakna er lolly & sofie! so bad!

prosit

regndiset hänger tungt utanför & i mig. försöker intensivtina upp mig i min älgmönstrade fleecefilt, men blotta tanken på att jag snart måste gå ut igen kind of ruins it for me. men jag går ändå ut med glädje, ska ju möta mina gamla vänner sommarvikarierna för en sista lunch innan folk far iväg till uppsala & umeå.
som kaka på tårtan är jag ju förkyld också, sådär hardcoreförkyld som man bara kan bli av semestrar & skolstarter (tillbringade föreläsningen i mediahistoria idag åt att försöka parera kikhostattacker. sämsta situationen att syssla med sånt i tell you).
mår tjyvens med andra ord, men det är bara att snyta sig & köra på.

men sen, sen ska jag krypa ner i soffan med en kanna hett te, en muffin & läsa "luftslottet som sprängdes". & kanske ta en liten nap. ååh.

is...? what...? ey!

Barn ~5: Mamma?
Mamman (tittar upp från sudokut som hon håller på med): Mm.
Barnet: Om jag dödar Jesus… Blir jag Jesus då?

värt att kolla upp.

love can be like bondage

Won't you dance with me
In my world of fantasy
Won't you dance with me
Ritual fertility

dagens horoskop

Vattumannen:
Veckan blir full av nöjen för din del. Om du nu tycker att det är roligt att vara talad bakom ryggen på och skrattad åt och vara totalt utmobbad på jobbet.







hämtad från tusenapor

dance with me

nu ska jag avslöja världens två bästa dansvideos. från mig till dig:

turning tant

på sistone har jag förutom hårresande senilitet också börjat drabbas av paltkoma så fort jag ätit. det börjar nästan likna ett handikapp ehuru mina mentala funktioner näst intill lägger av & jag drabbas av ett plötsligt behov av att sova middag. detta har jag naturligtvis inte tid med , vilket leder vidare till hög konsumtion av kaffe i klass med missbruk samt märkliga upplevelser.

ojoj, det är hårt att bli gammal.

duh

idag glömde jag bort mitt postnummer. jag stod i kårregistreringen med två hundringar i näven & kårkillen skulle knappa in mina personuppgifter & när vi kom till postnumret rabblar jag först mammas postnummer från när jag bodde hemma. sen bah: nej, jag bor inte i älvsjö längre, fel nummer, vad...? hur...? aaaah...! matilda, som nästan bor där jag bor, fick rycka in & hjälpa mig på traven. frågan är: börjar jag bli senildement på riktigt nu? har varit på väg länge nu, men att glömma var man bor är väl ett säkert tecken?

min skola...

ett av studierummen heter wallraff-rummet. i'm a little bit in love with the place.

brainfrizz the musical

jag har köpt nya sony ericsson-hörlurar. med dem kan jag sätta soundtrack på mitt liv, i alla situationer. har blivit en vansinnigt asocial människa helt plötsligt, och missbrukar dem ständigt. det kan vara när jag inte orkar lyssna på en lång utläggning som anders har i nåt som jag hört förut. zap - lite aimee mann istället. det är hemskt, och jag är en hemskt flickvän, men fortfarande...

vi var hos en vän & på hemvägen fyllde jag min värld med doves finfina låt the last broadcast. den ekade genom gatorna medan jag satt på anders pakethållare, susande ner i en nedförsbacke i en liten villaidyll i nyköping, alltjämt under en stjärnfylld himmel.

väl framme dansade jag upp i trapphuset till tonerna av depeches new life.

eller ta i förmiddags när jag och anders hade storstädning. jag skulle få köket rent, en uppgift som är grymt nedslående även för den mest städfetischistiska hemmafrun there is. men, med hjälp av weeping willows touch me och en sexy dance framför diskbänken med gummihandskar och diskborste, så blev det nästan enjoyable. magiskt.

och nu har jag skrivit det här till cardigans junk of the heart, från plattan gran turismo som jag dyrkat sedan jag fick den i 12-årspresent. livet kommer bokstavligt talat att gå som en dans nu när jag kan tonsätta varje steg jag tar. jag är mycket nöjd.

nu ska jag somna till dylans don't think twice it's alright. gonatt!

i came so far for beauty

det kommer bli en lång natt...

time. there's always time.

Older chests reveal themselves
Like a crack in a wall
Starting small, and grow in time
And we all seem to need the help
Of someone else
To mend that shelf
Too many books
Read me your favorite line

Flowers From The Man Who Shot Your Cousin

en seg förmiddag, och för första gången tittar jag på os den här sommaren. så länge man håller sig borta helt från sporttittande så klarar man sig, men fastnar man så kan man sitta naglad hur länge som helst har jag märkt.

det är volleyn som håvat in mig den här gången. holland-georgien. för georgien tävlar två brasilianare. brasilien ställer upp med maxantalet volleybollag, så för att dessa två herrar ska få spela måste de skaffa medborgarskap i ett annat land, vilket de också gjort: i georgien. dessutom har de varit tvungna att stängas av i internationellt volleybollspel i två års tid för att få ställa upp i os för georgiens räkning.
det är ta mig fan fascinerande. de har, på allt detta, skaffat sig artistnamn: de går under tävlingens gång under namnen geor och gia. gosh. man kan ju inte annat än heja på dem.

maria

efter fikat med vår vän hertigen visade det sig att de funderar på att inkorporera hertiginnan i skådespelet till nästa års marknad. jag anmälde naturligtvis mitt intresse. enligt historieböckerna (eller snarare den outtömliga källan av visdom: wikipedia) var hon liten och späd och dog i barnsäng. maria av pfalz hette hon. mariestad döpte hertig karl efter henne efter hennes död som en tribute.
maria.
i could be her, totally. hoppas de anställer mig.
yrke: hertiginna. det vore nåt det.

kebab & karl

"hoppas du njuter av ditt vackra semesterväder :P"
säger virre (som sitter i samma sits!) i ett sms. right back at ya.

men jag trivs. dåligt väder botar prestationsångesten man får av fint väder. nu kan man på riktigt göra ingenting. som att trycka i sig en kebabrulle framför reprisen av malous intervju med stellan skarsgård. intelligent och fin människa den där skarsgård. anyways, göra ingenting, det är najs det.

och snart är det fikadags med mr hertig karl himself.

semester

det är inte helt på riktigt än eftersom det fortfarande är söndag. men ändå. ledighet.
jag har redan hunnit med mycket. igår gick jag, anders och mamma på hertig karls marknad vid nyköpings hus, en liten tribute till 1500-talet med show, marknad och folk man känner.
sjukt trevligt.

sen var det kräftskiva hos nenne och nöffe ute på landet. fintfint, men oj så fort jag drack. förrädiskt med såna där småflaskor brännvin, det känns som en blandgodispåse tills man har hällt i sig tre på en kvart. nä, men i övrigt var det grymt trevligt och gott.
och idag har jag inga särskilda planer. anders är på jobbet men slutar snart. funderar på att ta mig ner till kebabhaket och köpa mig en kebabrulle.

här i stan kommer jag stanna till fredag. inga skitnödiga hipsters eller stressade människor så långt ögat når. här är man fri.

walk on

det finns en "förnedrande version" av sfi-studier blev jag informerad om igår. den där det ingår svensk kulturlektioner. den där frasövningarna består av meningar som: "i sverige får man inte ha geten i lägenheten". när jag hörde det slutade jag inte skratta på en halvtimme, men nu tycker jag att det mest är hemskt. och pinsamt. snacka om att dumförklara sig själva de där sfi-lärarna.

late

semester.
en vecka av total jävla ledighet, pardon my french. det firades med muffins på fikarasten och en massiv after work med ett gäng kollegor. vi gick till salt på hantverkargatan, svensk husmanskost i modern tappning verkade vara temat på stället. jag blev mest fascinerad av det gigantiska älghuvudet på väggen och att amelie beställde en maträtt vid namn tjälknöl. själv klämde jag i mig en betydligt tryggare gubbröra.
usch, jag är inte bra på avsked. det är ju så sorgligt.

iofs har jag redan brytit mitt heliga löfte till mig själv att inte jobba i höst, genom att acceptera en deltidstjänst på a-kassan. men pengar är ju så trevligt, och mina kollegor med.
trots att de mobbar sönder mig över mina fadäser på tv.

muffins

nyss hemkommen från muffin-storbak med jobbarkompisarna. befann oss i en lägenhet som en av oss är blomvakt i. skulle inte vara helt fel att bo i den där ettan i 1600-talshuset vid slussen (trapphuset luktade förvisso gammal jordkällare, men det är sånt man kan leva med). de flesta av oss sommarvikarier slutar imorn så det blir adjömuffin för hela stockholmsavdelningen. cirka 100 muffins bakades av 6 konstant skrattande försäkringsutredare. herrejävlar, mina kinder håller på att ramla av i ren utmattning.

nu ska jag sova, men först ska jag spana in en antifrikyrkoblogg som verkar intressant. har ju en fäbless för galna sekter, så jag hoppas på smaskig läsning.

nighty night.

harar

weekdaysfesten. vad ska man säga? en väldigt effektiv pr-kampanj: gratis dricka och gigantiska utrymmen packat med unga hipsters (vilket antagligen är huvudmålgruppen, bingo).
men va fan.
vari ligger det roliga i att stå i sina hippa kläder och sin edgy frisyr och ha ett blasé ansiktsuttryck? hur snett har det inte gått när bra musik spelas, gratis alkohol flödar och INGEN dansar på de stora dansgolven. nejmenherregud, det vore ju pinsamt.
rädda människor gör att ett svart litet förakt börjar växa i mig, trots att det egentligen mest är synd om dem.

det blev en guillou

nyss skulle jag micra en överbliven enchilada från igår. och hör och häpna, den såg ut som en liten skrynklig människa.
jag tänkte - guillou! aptitligt - mjä.

"han stirrade mig liksom i ögonen"

efter jobbet

nu ska jag fan-jag-har-ett-liv-blogga, för att kompensera för min ytterst lågmälda helg.

för att fira modeveckan ska jag & min kumpan bege oss på modefest i weekday-cheap monday-monki-människornas regi ikväll. har ingen aning om vad grejen är, men det kommer serveras konst, alkoholer, musik & sjyssta kläder. en bra utgångspunkt med andra ord. molnet på himlen är morgondagens arbete. men så ska man ju inte tänka.

talliho, party!

har jag tråkigt månntro?

ljuvligt är ett ord jag känner vissa aversioner mot. ljuvligt som i "nämän guuuh va ljuvligt hem ni har. å så ljuuuuuvligt fräääscht." (taget from real life)

fysiska ord är roligare än tomma, abstrakta. till exempel juver, betydligt intressantare. tycker jag då alltså. lite mer rymd i, fler dimensioner.

eller spene.

spene är ett sånt ord som jag kan garva åt när jag är dum i huvet, som nu då ungefär.
spene.
haha, ja jävlar.

löv

imorse redigerade jag dn för sista gången. check.
nästa vecka är sista veckan på sommarvikariatet. check.
sen är jag jobbfri, och jag ska försöka hålla mig i skinnet och fortsätta vara det i minst ett halvår har jag tänkt mig.
fokusera, det som jag är så dålig på. bara plugga och öva dans. nothing else.

jag känner fortfarande samma pirriga förväntan inför varje höst, precis som när man skulle börja, låt oss säga trean, och längtade till klasskompisar, skolbänken och den nya skolryggan i slutet av sommaren. precis så. det händer något i luften när det blir höst. möjligheterna hopar sig, nya blad skrivs, chansen att göra saker rätt och riktigt kommer åter.

granater

nu kan det väl bli lite höst.
kom igen.

rosor

"Och jag sade sweethearts jag sade
rosor
jag sade sweethearts och jag sade
rosorna
det är så ljust härinne det måste vara
rosorna -
o, så mycket ljus och jag sade ljuvligt
och
älskling dina ögon är rosor och jag
sade din
mun är ... en ros o, låt mig få kyssa
den igen
och jag sade du är en flicka och jag
är en ros
jag sade du är en ros och jag är en
flicka och
jag sade flicka flicka det kan inte bli
för mycket rosor inte sant älskling det
sade
jag eller hur och sedan sade jag
härligt och
underbart och ljuvligt jag sade det
är så ljust
här inne det måste vara alla rosorna
- men
älskling ta in mer rosor och sedan
sade jag
flicka flicka flicka det kan inte bli för
mycket
rosor och sedan sade jag kyssar - "

(Eva-Stina Byggmästar, ur diktsamlingen "Älvdrottningen", 2006.)

poolparty

jag har blivit inviterad att delta i en poolplåtning i båstad nästa helg. förvarnade fotografen försynt att jag antagligen är sveriges blekaste människa & inte direkt den snyggaste kroppen i bikini i största allmänhet. nu är han förvarnad & han får skylla sig själv, så jag ser fram emot lite semester i skåneland.
elli & peter, mina skåne-vänner beware, här kommer en anna som är redo att våldgästa!

my view

en regnbåge föll ner i årstafältet idag.

senseless

efter regn och en framtidsdystopisk film: för att riktigt befästa världens hemskhet satte sig en mor och far med tillhörande bebis bredvid mig på perrongen på min hemfärd. bebisen hade en syrgasslang fasttejpad vid näsan och tittade liten och rädd på mig. mamman sa med övertygelse i rösten att "de såg att hon tänker kämpa, visst gjorde de? hon tänker klara det här". pappan höll bebisen i sin famn och vaggade henne fram och tillbaka och mitt hjärta ville bara falla isär i tusen bitar och aldrig bli helt igen, så jag var tvungen att resa mig och gå.

oh no

folk har börjat titta konstigt på mig på stan. jag börjar ana att mitt b-kändisskap börjar bli etablerat. the horror. fast mr c tyckte nog att jag var fånig när jag beklagade mig över varsin slokande taco idag, han umgås ju bara med RIKTIGA kändisar, som lasse w, som pallar trycket trots kalabalik så fort han visar sig i offentliga rum. och mr c ska själv stå på en holländsk scen imorgon med kanske 15 000 pers i publikhavet. jag blev imponerad och höll klaffen.

feeling meaningless.

det är nollåtta-mayhem på stan, in case you haven't noticed. själv bojkottar jag hela grejen pga dåligt väder & brist på intresse. så jag gick på bio när den packade horden youngsters gick till medis och stureplan.
och vad kan jag säga? blade runner final cut var bra. se.
nu ska jag sova. torrt, jag vet.

follow me

man ska ha mycket kläder så man inte behöver tvätta så ofta.

you're not the girl you think you are

Var inte rädd för de tongivande.
Följ tonen som tonar för dig.
Var inte rädd.
Låt dig inte skrämmas av tornspirornas
tuppar och kors.
Sitter högt men flyger inte.
Grip halmstrået som finns inom räckhåll,
det räcker för dig.
Var inte rädd.
Vänta dig ingenting bättre
av de bättre vetande.
Livbojar av sand flyter inte.
Rätta dig inte efter de felfritt skrivande.

Punktera dig själv.
Var inte rädd.
Var inte rädd för stillheten.
Böj dig inte för dem
som stormar mot stillheten.
Var inte rädd för suset i den inre skogen,
för halvtonerna, kvartstonerna,
bortdöendet,
som kan vara en begynnelse...
Den inre skenbilden är inte lögnaktigare
än den yttre vrångbilden.
Inblick hjälper inte mot allt.
Grisen blir inte renare,
gåsen inte klokare,
åsnan inte fogligare,
men haren blir litet mindre harig
när den korsar det öppna fältet.
Försök!
Var inte rädd.


/Werner Aspenström

hångel på morgon är dubbel dag

mycket i livet består av räkneverk, framtidskåta som vi apdjur är. nu och då och sen och ojvadtomtdetkänns. tack gode gud att jag fortfarande lever i en students organiserade kaos och kommer förbli där ett tag. jag vill aldrig ut i världen där det förväntas att man ska arbeta dag efter dag, årstid efter årstid, til death do us part.

rutin är opium åt folket!

buh

Nu är det skärpning.

oh-oh

the monkey woman is loose.

i helgen blir det pride för hela slanten. och en fest hos mr beard. det är inget gott tecken när man blir förvarnad om blodtörstiga hundar i samband med en festinbjudan.

för övrigt lyckades jag med konststycket med att få popcorn i naveln när jag var på bio med legen-dairy markus i eftermiddags. jag vet att jag äter popcorn som en gris, men i naveln, come on?! kung fu panda, i have to admit, var över förväntan. "awesomeness is for free. and so is good looks."

fisk

lugn promenad.
och sedan försökte rosdamen på drottninggatan med sin attack mot MIG, på lunchen. med sina ledsna påsiga ögon tittade hon argt på mig, in i mig, och sträckte fram den knytna handen i en boxrörelse, och i den fanns en ledsen liten ros.

"nej tack", sa jag. men nu i efterhand känner jag att jag borde köpt den.

my acting career

det här är alltså behind the scenes på nyköpings gästabud, det jag fem somrar i rad sysselsatte mig med. med dessa människor, i dessa ruiner. ah, memories.

dikt

hittade min favortdikt i en gammal hög alldeles nyss. har för mig att jag snubblade över den på marit bergmans hemsida för en massa år sedan, hoppas det är lugnt att jag sprider den vidare, den är awesome.

Dikt i sommarregn

Skkrrrrrrrrrrraak, skrrrrraaaaak
liten kråka
ensam
var är hösten nu?
du – jag
alla måste gå

på toaletten
ibland
även i sommarregnets
ljuvligaste dagar

aaaargh aaaarrggh
schhhhh
väck inte stora björn
han mumsar blåbär
kocko kocko kocko
hör du kockon?
hon letar efter en hane
mumsa gott i påsen

koka te
mumsa ostsmörgås
baka vört
koka saft
koka sylt
mumsa krumkaka
nalle smaka?

gruff gruff
titta nasse
sommargris får vila
tills stjärten hans
på bordet smaka
bredvid palt och liten kaka

muuuuu muuuuu mjau
kossa liten
mumsar gräs
sår ett frö
som växa skall
i hallonhyddan
frodas
gro
till sommaren är slut

/Terese Lindqvist

baby's quotes

nä, nu behövs en tribute till anders här.

”det jag tycker är roligt med baskien, det är att dom har baskrar på sig.” - en s.k. intellektuell kommentar till ett skolarbete jag skrev once. mycket hjälpsamt.

samt den gamla godingen

"nä, nu pratar jag i skäggmössan"

ja.

helvetet är dom andra

”jag hade en spindelmannen-dräkt faktiskt, som jag tog på mig efter skolan. den gick jag omkring med i kvarteret på kvällarna.

en gång satt jag i en buske med min spindelmannendräkt på mig. då gick några av mina klasskamrater förbi och en rökte en cigarett. jag har nog aldrig känt mig så utanför.”

-håkan hellström-

kraak

-Quit being emo.
-I’m not emo, the glass is half full
-Half full... with tears.

monkey spank

dagens faschination rör affärsidéer.

1. små tanter med schalett och tandlösa leenden som försöker sälja rosor, med tekniken att nästan hotfullt vifta med dem under näsan på alla som går två och två. jag har aldrig, aldrig sett någon köpa en ros av dessa gummor. aldrig.

2. östeuropeiska män som säljer små plastbitar som man ska ha i munnen för att "vissla" med. deras säljknep är att cirkulera kring t-centralen & väsande demonstrera sin produkt, vilket låter som änder med något uppkört någonstans. vem är målgruppen? barn, måste det ju vara. eller föräldrar till barn. vem köper en plastgrej som ens barn ska stoppa i munnen av en haschpundarlookalike som väser runt på drottninggatan?

jag tror att de enda potentiella kunderna till båda yrkesgrupperna är väldigt fulla människor. bara en teori.

a great machine

här sitter jag bakis av oregelbunden sömn och äter körsbär.
jag måste ut.
för jag blir tokig av värmen, syrebristen och flugorna som hittade in inatt när jag hade fönstret på vid gavel.

det har slutat lukta jasmine utanför fönstret, och sommaren står som högst på himlen och snart så är det höst. utan att jag har gjort någonting. någonting. för min tid har inte varit min, den har varit alla mina arbetens. och snart är jag skolans. och aldrig är jag min.

så hittade nina simone tillbaka till mig via ett memory stick. hon hör ihop med mitt liv, så att hon dök upp nu isn't much of a surprise. men nu: ellis överblivna sushi och sen ut, bort.

och du ska heta violence.

hört om den nioåriga nyazeeländska flickan som i domstol vann rätten att byta sitt namn: talula does the hula from hawaii?

anledning till det höga antalet knasiga namn på nya zeeland sägs vara den tidigare helt öppna försäljningen av partydroger.

well, jag ska döpa min framtida dotter till midnight chardonnay.

dagens

"en kombination av festlig stämning, sommar och sprit."

professor joan pauli jeonsen på färöarna försöker förklara varför det föds så många barn nio månader efter juli månads nationaldagsfirande.

sounds like midsommar. visst är det härligt med traditioner?

action. not.

jag är dödligt trött och fortfarande i studion. som tur är finns det trådlöst internet i luften så min lilla macbook kan rädda mig från värsta ledan. än så länge har jag varit här i nio timmar, och vi får se vart det slutar. imorn blir jag i alla fall upphämtad med taxi kl. 06.15 som ska ta mig tillbaka hit.
ständigt tillbaka hit.

nervöst

usch, jag är så nervös, så nervös.
överslag på nervdarrbarometern. jag är ingen skådespelare. hur f-n ska jag klara av det här?
om en timme måste jag åka till repetitionen, och jag har nog aldrig varit så rädd.

åh, det gör så ont i magen.

full fart

nu har jag sådär mycket att göra igen, så att jag inte hinner med. saker faller bort ur mitt huvud, privata saker, småsaker, stora saker, random saker. folk ringer och undrar. en hemsida jag gjort åt en kompis men inte gett till honom än. glömt! en uppgift till kvällskursen. poff, borta ur skallen! och det är så jobbigt att behöva förklara sig, förlåt förlåt, det är så mycket nu bara, jag glömde, förlåt. eller så struntar jag i att svara i telefonen. not good, not good. jag föraktar mig själv just nu.

det är så synd. att det är så mycket. jag skulle vilja njuta av allt för det är ju så roliga saker jag är så himla upptagen med. men det dränks liksom i myckenheten.

för övrigt har jag slagit in på en något oväntad yrkesbana: the acting. imorn är det repetition - på söndag börjar inspelningen. soon to be on a tv near you.

halleluja!

nu har mitt inre börjat spritta igen! utanför huset på den långa gröna gräsmattan (med den omisskännliga doften av nyklippt) ligger människor och solar. folk kisar och ler på tvärbanan. folk tar av sig jackan och strosar istället för att blint jäkta fram genom staden. och ett hm-paket ligger och väntar på mig på ica.
happiness, oh happiness.

he's a weird monkey. very funky.

jag är inne i nån form av vuxenhetskris, tror jag. dessvärre har jag börjat misstänka att det inte är en kris, utan snarare bara vuxenheten i sig som drabbat mig.

mitt i allt drömmer jag övertydliga övergivenhetsdrömmar, sitter apatisk i soffan och känner mig heartbreakingly ensam, rantar runt i rutinmässiga små dagsrutincirklar.
etc etc.

precis som insikten om att det är inte sakerna i mitt liv som är stressande. det är livet i sig.
tough luck.

tillbaka

ny dator. ny blogglust. sånt hänger ihop. min macbookbebis lockar mig till internetaktivitet igen, for good and bad.

stay tuned.

på tunnelbanan

en gång för länge sen satt en man mittemot mig på tunnelbanan. han var stor och mörk och han hade en svart resväska på hjul av mindre modell mellan sina ben, och han pratade. först kunde man tro att han pratade med mannen som satt bredvid mig. sedan kunde man tro att han pratade i handsfree. när man hörde vad han pratade om förstod man att han pratade ”med sig själv”, som man brukar säga.

vid t-centralen.

”jag har väntat på tåget till haparanda i sju år nu.”

efter att föraren sagt i mikrofonen att man ska se upp för dörrarna.

”äh, faan. han älskar att stänga dörrar. det är det han älskar mest i hela världen. ljug inte för oss.”

sedan en strid ström om politik.

”irak. de mördade saddam hussein. mördade honom. ociviliserade djur, de mördade honom. och ingen bryr sig. efter 35 år, och de mördar honom. som de lider, i irak. kvinnor, barn.” han får något ledset i blicken. ”och den där jävla Persson sitter och runkar. på den där jävla systembolagsdirektören.”

sedan gick jag av. lite skamset eftersom det kändes som att jag gick av för att han var konstig. men det var det ju inte. jag skulle faktiskt av. då fick jag skuldkänslor för skuldkänslorna. och för att det kändes som att mannen mittemot mig på tunnelbanan en mörk eftermiddag i mars för länge sen var galen av sorg.

dagens topic

människor som tar av sig jackan på tunnelbanan. how they fascinate me. alltså: att ständigt bli så varm, så förbannat jäkla kokhet, så man inte står ut med jackan på utan måste ta av sig den bland allt folk och lägga den bredvid sig på sätet tills man ska av två stationer senare. det är fascinerande.

eller så är det bara jag som är frusen och lat.

happy spirits

"fat cops make bigger targets."

effektivitetens ansikte

nu sitter jag här och stirrar hemtentan i vitögat. kan inte blunda längre, it's now or never.

arbetsprocess:
sätter mig vid datorn, öppnar dokument, skriver alla rubriker.
spiller kaffe på tangentbordet. väldigt otät termomugg från öb. torkar upp, känner mig eländig. spelar lite tv-spel. mariokart. förlorar mot spädbarnet toad. förbannat också.
åter till datorn. skriver första delen vilket består av termförklaringar. piece of cake.
får hicka.
blir hungrig. går till köket och brer kex med finost på.
sätter mig vid datorn.
laddar ner radar bros nya skiva auditorium. bra!
stirrar.
stirrar.
bläddrar i häftet från naturskyddsföreningen som ska vara underlaget för analysen.
stirrar.
läser lite i russells kalkon. lär mig att frans anton mesmer på 1700-talet lekte med magneter och uppfann hypnosen (därav ordet mesmerize, häftigt va?).
världen börjar snurra lite av koffein.
öppnar bloggen och beklagar mig.

slut på ursäkter - get to it!

lågiskt

dagen som egentligen inte finns, det är idag det.
om dagen egentligen inte finns kan man ju omöjligen vara ansvarig för något man tar sig för. så det betyder att jag får ge efter för min mentala magvärk (ja, det gör ont i magen, men jag vet att det är huvudet det är fel på) & strunta i föreläsningen idag.

mm, det låter logiskt.

pigg & fräsch

och så vaknar man, raspig i huvud och hals samt med en -rejäl- hangover. urk. man befinner sig i en illamående halvsovande dimma när telefonen ringer, och det är chefen man var på intervju hos för några dagar sen som säger: "nu kör vi! välkommen hit! när kan vi ha nästa möte!?"
och man bara:"mröööööurgh".

sånt är härligt.

jaque costeau

foux de fa fa, ay ay.

musik som ringer i mina öron än. dans. blickar. sprit. pulserande ljussken. en känsla av att vara ett med dansgolvet. en känsla av att vara helt borttappad.

en känsla av trötthet.

feathers & down

so you're tryin' to do what they did
your friends that turned to liquid
and got lost in a sea
now you're drowning me

with your talk of four-leaf clovers
you turn to rocks and omen
to beat the ambient harm
that is bruising your karma

run run run

så.
nu ska jag brodera en lavendeldoftpåse. it's official: jag är tant.

hm

vad betyder det när man drömmer att ens mamma och mormor står och skriker på en för att man inte köpt kakor till kaffet?

cleanness

köpt ordningsgrejor. mappar, pärmar, understrykningspennor. the feeling is almost orgasmic. jag har ända sedan barnsben varit strangely beroende av kontorsprylar. det plingar till i mitt belöningssystem varje gång jag hittar en burk färgglada gem, en filtpenna i fin färg eller plastfickor att hamstra. det är nån ytterst anal liten ticks jag har, ordnung und redung till varje pris!

no!

jag sa ju att vi kunde ses och plugga runt tolv. det sa jag av en anledning: att jag vill ha en fri förmiddag. en förmiddag med mitt te, mina böcker och mig själv. och ändå ringer hon, klockan tio (!!!) och är hurtfrisk och redo att kasta sig på cykeln och cykla hit. men neeej! det är inget annat än utpressning, och nu får jag panik: panik över mitt stökiga hem, panik över att jag inte är förberedd. panik för att jag sitter i min skoltröja, fettig och äcklig och oredo.
curb your enthuziasm!

to love somebody

The High Priestess of Soul.
mm, jag har återupptäckt dr nina simone, och kan inte förmå mig att stänga av cd-spelaren och gå till sängs. denna fantastiska kvinna som i grunden var en klassisk pianist men som gled in på jazzen och som kallade sin bluesstämpel rasistisk. "jag spelar svart klassisk musik", like she said.
en kopp te, nina och opiumrökelse är lika med de bästa förutsättningarna att förmå sig att läsa tradig kurslitteratur en sen kväll.

In my brain
See your face again
I know my frame of mind
You ain't got to be so blind
And I'm blind so blind

mm

julie delpy är för övrigt en fantastisk människa.
2 days in paris, åååh, mental orgasm. before sunset, vackert!

i want to marry her.

näring

asch.
och så har en hel dag gått utan att jag ätit något vettigt. ibland blir det så. varför? aptiten blir ibland ett nödvändigt ont som måste dövas eller förträngas. mark my words: ibland. när jag har mycket innanför skinnet (känslor pratar jag om då), många tankar som viner och som inte orkar triviala ting som att ställa sig vid spisen och laga blodpudding. då glömmer jag att äta. och mår dåligt till följd.
jävla korkat, n'est ce pas?

studium.

old library, upper floor på cambridge university
-så vackert-

vet ni vad jag skulle vilja göra? plugga i cambridge. helt perfekt för en snobb som mig. för några år sedan var jag i cambridge som turist och det var bara så obeskrivligt vackert: de medeltida collegebyggnaderna, stämningen, allting var så urbrittiskt.
ser framför mig hur de piskar en till perfektion, plugg dygnet runt i stora dammiga bibliotek, man läser tills ögonen tåras och man beger sig till sin lilla dragiga medeltida kammare för att sova nån timme. är det bara jag som får gåshud?

jag har konstiga preferenser, jag vet.

borta med vinden

i upplysningens tider, likt dessa, undrar jag vart vissa människor tar vägen? googlar man på mig till exempel, kommer ungefär tusen orienteringsresultat upp, uppenbarligen har jag en namne som är en väldigt motionerande person, och sedan några träffar som relaterar till mig på olika sätt.

men vissa får inte en endaste träff. min gamla mellanstadiebästis till exempel. varför finns hon inte? hur undviker man att hamna på internet? hon finns på hitta.se, på en djursholmsadress. men annars? om hon inte sitter instängd i en grotta nånstans i djursholm så vet jag ärligt talat inte. får god lust att skriva hennes namn här så att hon åtminstone får en träff om någon i framtiden skulle försöka. som en liten hyllning för gamla tider sådär. men nej. hon ska få vara anonym ett tag till. det är trots allt en bedrift att vara helt onåbar och hemlig.

en teori om mordet på olof palme

år 2047 uppfinns den första tidsmaskinen. den första tidsresenären väljer att ta sig till den 28 februari 1986, tidpunkten då palme mördades, för att ta reda på vem som skjöt honom. när tidsresenären anländer till rätt tid och plats ser hon christer petterson komma på sveavägen med en pistol i sin hand. christer ser dock tidsresenären och rutinerad som han är inser han att hans plan gått i stöpet, kastar ifrån sig vapnet och vänder sig om och springer därifrån. tidsresenären inser nu att hon stört historiens lopp och att det är en mycket allvarlig sak som kan sätta hela världen ur balans. därför plockar hon upp vapnet, skjuter palme och återvänder till sin egen tid. väl tillbaka upptäcker hon till sin fasa att mockfjärdsrevolvern fortfarande vilar i hennes hand.

teori hämtad ur den mycket informativa boken "russells kalkon" av roland poirier martinsson.

oh

there is an idea of a brainfrizz, some
kind of abstraction, but there is no real me, only an
entity, something illusory, and though I can hide my cold
gaze and you can shake my hand and feel flesh gripping you
and maybe you can even sense our lifestyles are probably
comparable: I simply am not there.

mjau

tror att jag blivit allergisk mot katter. efter några timmar av gosande med min väns tre katter har mina armar domnat och min näsa börjat klia som om jag snortat ungefär ett kilo katthår. pappa är allergisk, så jag skyller allt på hans dåliga gener. jag skyller mycket på hans dåliga gener.

do re mi fa so la

nu har jag suttit och förfasat mig över svea rikes smak. igen.
eller, förresten, mera skrattat än förfasat om jag ska vara ärlig. för det är ju humor, det går inte att förneka. tre lallande idioter, en liten skåning som verkar vara hög på nåt och som tjuter "maaaamma" i direktsändning och en kvinna som VERKLIGEN INTE sjunger opera som påstår att "alla kan sjunga opera, börja i duschen, det gjorde jag". honey, du har just bevisat för oss att verkligen inte alla kan sjunga opera.
och jag kan inte låta bli att sitta och gissa hur personerna som röstat på dessa artister ser ut. i samtliga fall är min enda inre vision en tjej på åtta till tolv år. förutom duschoperamänniskan, där kan jag sträcka mig till nightwishkåta fjortonåringar. det är väl bara ungdomar som orkar tokrösta på dåliga artister. eller?

ah, det är nåt som varje vår får mig att bli så.... bitter, på folk i allmänhet och nationers musikaliska mörker i synnerhet. vänta bara till självaste eurovision, då kommer jag gråta blod.

min studietakt

I love deadlines.
I like the whooshing sound
they make as they fly by.

-Douglas Adams-

en dag

det lyser genom fönstret. guld.
jag tog en promenad ner mot vattnet. lördagsförmiddagen hade just sparkat igång. skogsjoggande människor i stora glasögon och stora hår. ankmatande barn, precis som jag själv för några år sen, vid precis samma strand och med precis lika mordiska svanar som försöker nafsa i sig barnens fingrar. ställer mig på en liten klippa och tittar bort mot den stora gråa klumpen som är södersjukhuset. fult, tänker jag.

promenerar hemåt, förbi torget för att köpa lite bröd på bageriet. tycker om att göra mogna, ordentliga saker. som att köpa nybakt bröd och småkakor på det lokala bageriet. det ger mig en varm hemmakänsla i magen.

kommer hem och gör frukost. brygger te. jag har problem att välja vilket te jag ska ta, efter inflyttningsfesten har jag minst tio sorter fint inslagna med banala men ändå rätt fantasieggande namn på etiketterna, såsom "heta stunder" och "nobel". det blir "mysiga stunder". urk, namnet får mig illa till mods, men jag låter mig själv glömma eftersom det är gott.

lägger mig i badet med en cigarett (jag måste verkligen stoppa den långsamma inrökningen av lägenheten) och en bok om vetenskapsteori. läser om mysticisten kepler och den gudfruktige newton och sjunker djupare ner i det heta vattnet, fnissande.

och nu är det så dags för studier. önska mig lycka till.

hm

blir löjligt fokuserad när det är ett stort mål som ska nås. autistic-like. nu är det mission: jobb. i höstas var det mission: bostad.
och jag önskar att jag kunde sprida ut det där fokuset. för trots allt är det fler saker i livet som behöver underhållas. skolgrejer. träning. förhållanden.

jag börjar tröttna. men kan inte förmå mig att bryta det, slå mig ur.

stor.

vuxenperspektivet är ett märkligt perspektiv. jag är ovan. något stort hände mig när jag flyttade hemifrån. man tänker sig att årsringarna är de stora milstolparna. 18. 20. 30. men det säger fan ingenting om personen som uppfyllt åldern ifråga. INGENTING. det är andra milstolpar som gäller. det plötsliga ansvaret över hela ens liv när man flyttar till eget. att flytta ihop. skaffa barn. yttre händelser som ger en det där perspektivet man inte kan få på något annat sätt.

ja, jag ser på mycket genom andra glasögon nu. andra saker har blivit viktiga, andra saker har blivit ångestframkallande, framtiden har blivit än mer skrämmande och nuet lite roligare.

nu ska jag dricka mitt söder-te och äta mitt valnötsbröd och vara lite tyst.
sssh.

in need of a shave mr?

nu är jag uppfylld av härligt underbart mörker. se sweeney todd för bövelen, man blir lycklig av misären.
och mörka förvrängda karaktärer har alltid fallit mig i smaken... på film vill säga.

focal point

ibland känner jag mig som en kokande hormonkittel. alla nerver utanpå huden. galen av ett oriktat raseri. som nu. då måste jag fokusera på nåt trevligt. kaffe. att jag ska gå på bio med vänner ikväll & se en sjungande johnny depp. nåt. annat. än vad? vad fan är det jag inte tål att titta närmare på? vad är det som bränner till om jag vilar tanken på det för länge?
äh.

livsuppfattning?

du är en liten själ som bär på ett lik.

pop

jag har fått ett nytt avslappningsnöje: sitta med köksfönstret på vid gavel - kall luft som slår en i ansiktet och rensar skallen - röka och läsa V for Vendetta. det har blivit näst intill en ritual när jag känner att livet tränger sig på lite väl intensivt. få stänga ner i lugn och ro. andas. tänka.

hittade f.ö. en partypopper bakom datorn. undrar hur länge till jag kommer hitta kvarlevor av partyt?

red red wine

alla hjärtans dag håller sakta på att glida in i min födelsedag. från sovrummet hörs det taktfasta snarkandet från en älskling som drömmer djupa rödvinsdrömmar. medan man själv sitter och svamlar mörka rödvinsord på datorn.

min benägenhet att sjunka djupt in i det som hamnar framför näsan: på denna menat romantiska dag - att få den nedladdade filmen shaun of the dead att fungera på datorn. pojkvännen gav upp för nån timme sen och bokstavligt talat stupade i säng. men jag kan inte släppa det. har försökt med diverse plug-ins, det allsmäktiga vlc som vartenda jävla filformat utom tydligen det här funkar på, men inget resultat. så nu sitter jag buttert och laddar ner en annan version och erkänner mig halvt besegrad.
touché, jävla skitdator.

snart får jag krypa ner bredvid min stora varma lover. det, mina vänner, kommer bota all ångest. det gör det alltid.

sol

solen lyser snett in genom fönstret, och persiennen skapar ränder på bokhyllan och den vita väggen. det triggar minnen. jag känner varm chokladdoft med grädde, skridskor på klarvit bottenfrusen sjö, rosiga domnande kinder. och så tittar jag ut och det är nästan vår.
det gör inget. bara solen skiner.

dobido

har inte känt för att skriva på så länge. livet i allmänhet och senvinterns gråhet i synnerhet har kramat ur den lilla livslust jag haft.
men jag är på väg tillbaka.
med stormsteg as a matter of fact. var på jobbintervju idag. mission: inspirerande och givande extrajobb som på nåt jävla vänster anknyter till mina studier och min framtidsplan. och det roliga är att det känns möjligt. nåbart. det var en kick att gå på intervju med en trevlig människa som gav feedback på en, och bekräftade att man var på väg i rätt riktning.

jag är inte ute och cyklar, halleluja!

dröm

grey's anatomy har tagit sig in i mina drömmar. inatt var det jag som krossade georges hjärta efter att ha tagit av honom kläderna... och efter att vi blivit jagade av ett farligt monster längs milsvida stränder av kvicksand.
ni vet, precis som i serien.

mardrömmar

det är obehagligt att se "bekanta" på tv när man är oförberedd. speciellt när de visar sina sexuella preferenser i den moderna versionen av freakcirkus.

"nu har jag min identitet som ponny". men nej, jag vill inte veta.

lööv

helgen har tillbringats med ett 42-timmarsmaraton av grey's anatomy. vad kan jag säga? när jag fastnar i en serie så -fastnar- jag.

det har varit jag, doktor mcdreamy och en tvåkilos godispåse alla helgens timmar. nu ilar mina tänder och mitt hjärta skriker: välj meredith din mesiga -but oh so handsome- tönt. välj meredith för fan! har det nåt att göra med att jag totalt identifierar mig med grey? vi är ju så förbannat lika: utseende & knulla olämpliga vänner-kindofstyle. eller så håller jag bara på att hallucinera fram likheter av sockerchocken.

nu väntar jag på att säsong tre ska ladda klart. tills dess vet jag inte vad jag ska göra. mitt liv känns tomt och meningslöst på något vis.

är det här ett tecken på begynnande depression? jag vet inte... sunt är det inte i alla fall. men imorn ska jag möta den riktiga (men ack så tråkiga) världen, detta liv med brist på absurda sjukdomar och snygga läkare. fast det ska bli skönt att andas frisk luft. fan, jag har verkligen grävt ner mig här. bokstavligt talat. fan.

spök

jag bor i en spöktrappuppgång.
ibland hör jag andras steg eka mellan stenväggar och stengolv i trappan. men jag ser dem aldrig.
aldrig.
jag börjar tro att jag bor ensam här. inga grannar. inga andra utom jag, och den lilla tanten som vänligt konverserade mig om vädret en gång. om hon ens bor här.
det är en konstig känsla. det är knäpptyst här, utom de där dundrande stegen i trapphuset på morgonen och kvällen. annars hör jag inte ett knyst. ser inte en skymt. av nån.

bakelse

fick ett välkomstkort från det lokala bageriet med ett rabattkort på 50 spänn. sjyysst.

nää...

åh fan.
jag såg en riddares historia på mitt livs första dejt. tyckte om tio orsaker att hata dig när jag var runt tio.
och nu är heath ledger död.

synd.

kazip

varför är tandläkare nazihårda på flossing? har tandläkartid imorn och sprang nyss halvtokig omkring och letade efter tandtråd i lägenheten, och jag måste erkänna det: jag blev rädd när jag insåg att jag inte har nån hemma.

varför känner jag mig som en liten sjuåring som blir uppläxad av läraren varje gång jag går till tandläkaren? oftast har jag skött mig (iaf veckorna innan) och allt ser bra ut i käften, men ändå
-ÄNDÅ gott folk- kommer hon med ett förmaningstal om socker, tandtråd och hörntänder, och får nåt bistert i blicken vid blotta tanken på läsk och småätande. jag kan liksom inte pleasa henne, hon blir ALDRIG nöjd.

och nu har jag ingen tandtråd *gråter* hon kommer strypa mig med borrsladden. eller ännu värre: tandtråden.

frustration

när jag skulle slötitta på tv ikväll zappade jag förbi gynnings program på femman. trots min totala utslagenhet efter en hård dag på stan lyckades jag ändå bli upprörd. why?
jag är en besserwisser, jag vet, men det finns gränser, i'm telling you, det finns gränser. hon var i usa för att intervjua "starka kvinnor", eller nån liknande slogan, och skulle träffa burlesquedrottningen catherine d'lish. burlesque fascinerar mig och catherine verkar vara en grymt spännande person så det kanske är därför jag blev så frustrerad när allting var så... dåligt.

c (sminkas): idag ska jag träffa catherine d'lish. hihi, d'lish. det heter hon för att det låter som... lick.
kameraman: jaa... eller delicious.
c: ... he... he... mäh! det är ju ett engelskt ord *fniss* kan jag få mer grå ögonskugga?

kvart vägglampa

sen jag satte upp min ikeavägglampa i sovrummet har det luktat konstigt där. lite svavel blandat med varm elektronik, if you know the feeling. kan inte lokalisera var lukten kommer ifrån, och kan inte svära på sambandet lukt-lampa. men wtf liksom. varje gång jag ska sova ligger jag och sniffar och stör mig.

kvart vägglampa. damn you.

craving.

jag är lycklig.

jag har choklad.

ljud

vaknar upp till en dödstyst lägenhet. inatt knäppte det i möblerna, låg och lyssnade och kunde inte sova. men nu är det tyst.
tyst lika med ensamt. vad ska bli dagens soundtrack?

nick drake.
nä, för mycket kvällsmusik. jag behöver nåt för en kall död morgon.

arctic monkeys.
nä. bara, nä.

idag blir det nog tyst. ssh, mätt på ljud.



okej då, kanske lite lite cardigans gran turismo. bara för att det alltid är bra, oavsett.

lista

tre framtidsdystopier du bör läsa:

• oryx and crake - margaret atwood
• glasshouse - charles stross
• brave new world - aldous huxley

peers

det är konstigt hur jag kan få panikattacker där jag tror att jag är världens ensammaste människa. alltså - världens - ensammaste människa. och det är konstigt hur det så inte är sant.

mail

åh, frihet när jag trycker på sändknappen. även om det jag nyss skickat var skit så är jag ändå fri från kursen nu. även om den kanske, antagligen, sänker mig ett betygssnäpp på slutbetyget så är jag fucking fri.

det känns bra.

fast nu kom jag på en sak jag glömde skriva. fan.

oh my

They found her cuffed to the bed
A rag in her mouth, and a bullet in her head
O poor Mary Bellows

wild rose

uppropet ute i skogen gick bra, and i'm home safe again. puh.
jag lyssnade på nick caves murder ballads medan jag diskade i eftermiddags och det fick mig att bli paranoid på väg ut i bushen till södertörns media & it-campus. för att lugna mig där jag stod på pendeln och kände alla mördares blickar på mig försökte jag sätta på musik i mobillurarna... och ännu mer stagger lee och the kindness of strangers ekar i öronen. where the wild roses grow var min favoritlåt när jag var liten, och tro fan att jag fick en chock när jag idag hörde vad de sjunger!!! inget för barnaöron, indeed.

They call me The Wild Rose
But my name was Eliza Day
Why they call me that I do not know
For my name was Eliza Day

On the third day he took me to the river
He showed me the roses and we kissed
And the last thing I heard was a muttered word
As he knelt above me with a rock in his fist

hela min världsbild kom i gungning. han... han dödar henne. varför har jag aldrig hört det förut? snacka om förträngning.

f.ö. blir jag alltmer som min mor. det är som att jag börjar oroa mig för mig själv när hon nu inte finns hemma & gör jobbet, so to speak. skumt.

everlong.

breath out. so i can breath you in.

när man känner någon så väl. varenda por. varenda hjärnvindling. varenda blinkning tror man sig känna igen och kunna tyda. det är då det blir så svårt. så svårt när man inte längre har en karta att gå efter. så svårt att ha nån under huden som krafsar och vill ut. eller? är det bara jag som förväntar mig att allt ska vara bra så fort jag mår bra? jag är som ett stort barn som vill ha uppmärksamhet och tröst när. jag. vill. och blir förkrossad när ingen orkar.

är något fel?
är jag fel? är vi fel? är inget fel?

trött på att använda frågetecken. tacka fan för punkt. så jävla trött på kommunikation.

bara fantasier. bara mina fantasier.

dagens låtar

vill bara höra tre låtar idag:

• devlins - waiting
• robyn feat kleerup - with every heartbeat
• marine girls - on my mind

precis i den ordningen. om och om igen.

tack.

värk.

kall klump i magen. men jag vägrar erkänna den. förutom just nu då, nån gång måste man ventilera sig. så, done.

f.ö har jag lovat mig själv att aldrig skriva om skrivkramp & pluggångest. men nu är jag så whined up så jag håller på att spricka. tre a4 förväntas bli skrivna av mig, deadline: 00.00 inatt.

och. jag. kan. inte. klämma. ut. dem.

3 sidor - ingenting - och jag sitter och vrider mig i plågor. 3 sidor, och jag sitter med ett tomt huvud och stirrar på ett tomt worddokument. crap.

crap, crap, crap. och så är det upprop på en liten crapkurs jag ska läsa parallellt med min ordinarie. på södertörn, hah. känns skitjobbigt att byta miljö två kvällar i veckan.
jag är en sån vanemännska, suck.

hjärtat

känns bra att kastrullen visar kärlek när man diskar.

konst & vin

åh. jag är salig efter gårdagen. så länge sedan som livet och jag flöt samman. så länge sedan som jag blev så inspirerad, så aktiverad, så andlös inför vilka fantastiska människor man har förmånen att känna.

det här kommer jag leva på länge.

livet

älska att vara stor. till exempel att kunna spela disney-tp & dricka vin med sina vänner hela natten. that's life.

blä... eller?

igår gick jag upp halv sju efter en sjukligt vaken natt. inte det att jag var sjuk, det är bara att jag never ever har sömnproblem normalt. är ovan vid känslan so to speak. då känns det som en lisa när morgonblaskan dimper ner i hallen & det är legitimt att vara uppe på benen igen (istället för att vrida sig som en mask i sängen). därmed klassas man som hälsosamt pigg & inte som insomniazombie.

idag var jag där igen, vid frukostbordet klockan sju. jag fattar inte vad som hänt. har liksom blivit en hyperaktiv storm som drar genom lägenheten, genom livet. det är som om jag blir hög på att inte riktigt sova mina timmar.

sånt gets me thinking. tänk om jag inte ska sova tio till tolv timmar om dygnet, som jag gjort merparten av mitt liv? tänk om jag är en av de där människorna som bara behöver fyra timmars sömn och lite kaffe för att prestera till max. precis som när jag efter att ha varit usel i matte i nian helt plötsligt scorar full pott på nationella, och jag på nåt vis fick en uppenbarelse om att jag egentligen är ett mattegeni som bara fått för lite stimulans under uppväxtåren. yeah right liksom.
älska att glorifiera sig själv.